Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OCH BRIS EL-DJKLIS.
87
FrikocUgheton »kall icke uttömma din rikedom, om lyckan Sr dig bUd, och
girigheten icke skydda den, om hon eftergifver dig.
Och när jag hörde, att dina tankar voro sådana, förblef jag tyst och
viJle ingenting säga till dig. — O Enis el-Djelis, — fortfor han, — du vet,
att mina vänner och sällskapsbröder äro de enda, på hvilka jag slösat min
förmögenhet, och jag kan ioke tro, att de skola öfvergifva mig utan lyelp.
— Vid Allah, — inföll hon, — de skola icke bli dig till någon nytta. —
Men han sade: jag skall genast stå upp, begifva mig till dera och bulta
på deras dörrar; måhända far jag af dem så mycket, att jag kan bölja
en handel, så skall jag hädanefter afstå ifrån alla dyra förströelser och
tidsfördrif. Han stod upp och gick utan att stadna, tilldess han kom till den
gata, der hans tio sällskapsbröder hade sina hemvist, — de bodde
nämligen alla vid samma gata; — och han närmade sig till den förstes port
samt bultade derpå. Ut kom en slafvinna, som frågade honom: hvem är
du? Han svarade: säg din husbonde: Ali Nur ed-Din står utanföre och
säger till dig: din slaf kysser dina händer och begär en ynnest af dig —
Flickan gick in och meddelade uppdraget åt sin husbonde; men denne
ropade till henne och sade: gå tillbaka och säg honom, att din husbonde
icke är hemma! — Flickan begaf sig tillbaka till Nur ed-Din och sade till
honom: herre, min husbonde är icke hemma. Och han gick derifrån,
sägande vid sig sjelf: om denne är en föraktlig menniska och förnekar sig
sjelf, så skola de andra icke vara det. Han fortsatte derföre vägen till
nästa port och talade der såsom han talat förut; men den aDdra af hans
vänner lät likaledes säga sig ute. Då utropade Nur ed-Din:
De äro försvann», som, i fall du stode vid deras dörr, skulle förunna dig den
välgerning, som du efterlängtar!
Vid Allah, — tillade han, — jag vill pröfva dem alla; hvem vet, ora
icke en af dein kan ersätta mig alla de öfriga? Och han gick till dem alla
tio, den ena efler den andra, men fann ibland dem ingen, som ville öppna
sin dörr eller visa sig eller ens gifva honom en bela bröd; och han
upprepade följande verser:
En man i lyckliga omständigheter liknar ett träd, kring hvilket folket samlar sig, sä
länge det bär frukt;
Men så snart det fällt all den frukt, som det burit, begifter sig folket derifrån och
söker ett annat
Fördömelse öfver alla menniskor i denna tid 1 Jag finner icke en enda redlig man
ibland tio.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
