Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EIJUBS SON, KÄRLEKENS SLAF.
121
hindt er der hemma, och hur hafven ni kommit undan? Vid åsynen af
honom utropade återigen de: prisad vare Gud för din räddning! De kastade sig i
hans armar, och hans barn hflngde sig fast vid honom, ropande: o vår fader!
Prisad vare Gud för din räddning, o vår fader! Och hans hustru sade till
honom : lofVad -vare Gud, som låtit oss se ditt ansigte helbregda! — och hon var
utom sig, och hennes förstånd hotade att öfvergifva henne, så glad blef hon»
— Sedan hon sansat sig, fortfor hon återigen: på hvad sätt kom du undan
med dina vänner? — Huru förhöll det sig med er der hemma? — frågade
han. — Med oss alla stod det väl till, — svarade hon; — vi voro alla
friska och nöjda. Ingen olycka har drabbat vårt hus, utom det att vår
slaf Kaftir kom till oss med blottadt hufvud och sönderrifva kläder,
skriande: o min herre! o min husbonde! — Då frågade vi honom: hvad 8r
på färde, o Kaftir? Han svarade: min husbonde satt vid en mur i
trädgården, och muren ramlade ned öfVer honom samt slog honom ihjftl. —
Vid Allah, — svarade min husbonde, — han kom just nu till mig och
skriade: ve mig för min matmoder! Ve mig for min matmoders barnl —
Och han sade: min matmoder och hennes barn äro alla döda!
Han kastade nu ögonen åt sidan och blef varse mig, der jag med
turbanen på sned alltjemt skriade och grät och strödde stoft på mitt
hufvud. Han ropade mig; jag nalkades, och han sade till mig: ve dig, du
nedriga slaf! Du skändligt skökoson! Du ättlägg af en förbannad stam!
Hvad är det, som du ställt till! Men vid Allah, jag skall flå huden från
ditt kött och skära köttet från dina ben! — Vid Allah, —• svarade jag,
— du kan icke göra mig någonting. Du köpte mig med mitt fel och
mot det vilkoret; vittnen kunna betyga, att du köpte mig med mitt fel,
och att du kände detta fel, hvilket bestod deri, att jag var van att säga
en osanning hvatfe år. Men detta är blott en half osanning, och när
året är slut, skall den andra halfvan komma; på det sättet skall
osanningen bli hel. Då skriade han till mig: du nedrigaste bland slafvar,
är detta blott en half osanning? Nqj, du är mig en olycka, som
öfvergår alla andra. Gack bort ifrån mig, ty du är fri! — Vid Allah, —
svarade jag, — om du gifver mig fri, så skall jag icke gifva dig fri,
förrän året gått till ända, och jag sagt den återstående halfVan af
osanningen. När denna blifvit hel, för mig då till slafmarknaden och sälj mig
med mitt fel, såsom du köpte mig; men gif mig icke fri, ty jag har icke
något yrke, med hvilket jag kan förtjena mig mitt uppehälle. Detta Kr
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
