Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ogb njksk88an ddhu.
193
broder, o Aziz, skrif du i mitt ställe såsom du bäst kan. Och Aziz tog
papperet och skref följande raders
O Herre, vid de fem visa sheikerna besvär jag dig, befria mig! Men till henne, som
bedröfvat mig, må Du öfverflytta min ångest.
Ty Da vet, att Jag ffirtires af pinande eld, min älskade har bedröfrat mig och vin
icke hafva förbarmande med mig.
Huru, Jänge skall Jag hysa kärlek för henne i min nöd, och huru länge skall bon
med grymhet behandla mig i min svaghet!
Jag lefver i en dödsångest, som aldrig upphör, och ingen, o Herre! finner jag, som
vill stl mig bf.
Aziz hoplade brefvet och lemnade det till Tac|j el-Maluk, som läste
det, faun det godt och lemnade det till gumman.
llon begaf sig med skrifvelsen till prinsessan Dunja, som läste den,
|prstod dess innehåll, uppblossade i ytterlig vrede och utropade: allt det,
som vederfarits mig, har skett genom dig, olycksaliga gamla qvinna! Hon
ropade ,på sina slafvinnor och eunucher och sade.- gripen denna iilistiga
gamla qvinna och slån henne med era tofflor! De började slå henne med
siqa tofflor, tilldess hou svimmade; men när hon kommit till sig igen,
safle prinsessan Dunja till henne: du elaka, om jag icke fruktade Gud
(hvars jnamn vare upphöjdt!) så skulle jag låtit döda dig. Derefter sade
hon till sina genare: pisken henne åter en gångi De piskade henne ännu
en gång, tilldess hop svimmade; nu befaJlde prinsessan, att hon skulle
slipas bort utanför dörren, — och de släpade henne ut framstupa och läto
henne ligga utanför dörren.
-;.. i När hon kommit till sans igen, reste hon sig opp, gick, men hvilade
litet imell&nåt, och kom hem till sin egen bostad. Der stadnade hon till
røorgonpn, men stod då upp och begaf sig till Tadj el-Muluk, hvilken
hon meddelade allt, som hade vederfarits henne. Han blef bedröfvad
deröfver o«h sfide till henne: jag är bedröfvad, o min moder, öfver det, som
vederfarits dig; men ingenting händer, annat än hvad ödet och skickeisen
bpstyttf., Hon svarade:; var du tröst och niyd; jag skall icke upphöra
med mip& försök, inan jag förskaffat dig ett möte med henne samt åt
dig vunnit tillträde tjU deo eländiga qvinnan, som så låtit pina inig. Då
sade Ta<U el-Muluk till henne: berätta mig anledningen till hennes hat
mot mankönet! Hon svarade: detta hat härleder sig från en dröm, som
,,1 Tw> Hl Ea Natt. II B. 13
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
