Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1«8 berått elsen om prins kamar ez-zbmak
guldet i femtio stora krukor, öfverst i hvilka han tade oliver. Derpå
hörde han sig töre angående skeppet och erhöll det svar, att det icke
gjorde mer än en resa om året Hans oro och bedröfvelse tillvexte, och
han sörjde öfver allt, som vederfarits honom, framför aUt deröfver, att han
förlorat prinsessan Budurs dyrbara ädelsten. Nätter och dagar tillbragte
ban med gråtande och uppläsande af verser.
Under tiden hade vinden varit gynnande för skeppet, som anlände till
Ebenholz-ön. Nu hände det i öfverensstämmelse ined ödets beslut, att
drottning Budur satt vid ett fönster och blef varse skeppet, just som det
kastade ankar vid stranden. Hennes fyerta klappade högt vid denna syn,
och hon steg till häst tillika med emirerna och vezirerna, begaf sig ned
till stranden och höll strax invid skeppet, medan besättningen förde lasten
upp till magasinerna. Der kallade hon till sig skepparen och frågade
honom, hvad han medfört, och han .svarade: o konung, jag har om berd på
detta skepp aromer, läkedomsörter och ögonsalvor, plåster och smöqelser,
dyrbarheter och praktfulla tyger samt andra varor, dem kameler och
mulåsnor icke kunna hitföra; vidare har jag åtskilliga slag af väl luktande
otøor, specerier, aloëträ, tamarinder och ett slags oliver, som svårligen tode
vexa i detta land. När hon hörde detta, kom det öfver henne en lystnad
efter oliverna, och hon sade till skeppets egare: huru stort är det iürråd
af oliver, som du kan hafva med dig’/ Han svarade: jag har femtio stora
krukor fulla; men deras egare har icke kommit att följa med oss, och
konungen må af dem taga så mycket han önskar. Då sade hon: för dem
i land, att jag måtte fa se på dem! Då ropade skepparen till sitt ina*
skap, och folket förde de femtio krukorna i land; hon öppnade en, såg på
oliverna och sade: jag skall taga dessa femtio krukor och åt dig utbetalt
priset för dem, huru högt det än kan vara. Skepparen svarade: i vin
land hafva de icke något värde; men deras egare stadnade qvar bemmfc
och han är en fattig man. Hon upprepade: hvad är priset på den?
Han svarade: tusen stycken silfver. För tusen stycken silfver skall jag
taga dem, — svarade hon.
Hon befallde nu, att oliverna skalle föras till palatset, och Bär det
blef natt, lät hon bära till sig en af krukorna, hvilken hon öppnade. I
rummet fanns ingen annan än hon sjelf och H^|åt en-Nufas; för denna ställde
Budur en tallrik och slog ut derpå en del af krukans innehåll, då en hop
rödt guld föll ned på tallriken. Hon sade till Hfyàt en-Nufus: här’ finné
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
