Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ALA ED-DIN ABO-SH-SHAMAT.
165
Allahs jag vill ingenting mottaga, och hvad din hustrus brudgåfva
beträffar, så må du uied henne ingå öfverenskommelse derom. Då stod Ala
ed-Din upp tillika med sin svärfader, och de begåfvo sig in i huset, efter
det varupackorna blifvit införda dit. Och Zubejdeh sade till sin fader: o
min fader, hvem är egare till dessa packor? Han svarade: dessa packor
tillhöra din äkta man Ala ed-Din. Hans fader har sändt dem till honom
i stället för dem, som Araberna röfvade bort; han har derjemte skickat
bonom femtiotusen guldstycken och en dyrbar klädebonad, en sobelfodrad
pels samt ett handfät och kanna af guld; men hvad din brudgåfva
beträffar, så eger du sjelf rättighet att bestämma deröfver. Ala ed-Din stod
upp, öppnade skrinet och gaf henne hennes brudgåfva. Zubqjdehs frände
sade nu: o min farbroder, låt Ala ed-Din skilja sig vid min hustru, så att
jag måtte fä henne tillbaka! Men Zubqjdehs fader svarade: detta är
någonting, hvarom det alldeles icke kan bli fråga, eftersom
äktenskapsbandet är i hans hand. — Då gick den unga mannen bort, ledsen och
bedröfvad, samt lades ned på sjuksängen i sitt hus, der han dog.
Sedan Ala ed-Din mottagit varupackorna, begaf han sig till torget,
der han köpte hvad han behöfde af mat, dryck och skirdt smör, hvilket
allt han tillredde på samma sätt som de föregående nätterna, derunder
sägande till Zubejdeh: si! de lögnaktiga dervischerna gåfvo oss ett löfte,
men höllo det icke. Hon svarade: du är son af en köpmännens Shah
Baudar, och ändock kunde din hand icke anskaffa en half-dirhern; hvad
kan du då begära af de fättiga dervischerna? — Gud (hvars namn vare
prisadt!), — svarade han, — har gjort oss oberoende af dem, och jag
ämnar icke mer öppna min port för dem, om de komma. — Hon sade:
hvarföre vill du icke det, då du sett, att lyckan fallit oss till genom
deras besök; de lade ju hvaije natt hundra guldstycken under bönemattan
åt oss. Det blir sålunda oundgängligen nödvändigt, att du öppnar porten
för dem, när de komma. — Sedan dagen gått till ända med sitt ljus, och
natten kommit, tände de lamporna, och Ala ed-Din sade till sin hustru:
o Zubejdeh, statt upp och spela ett stycke för mig! I samma ögonblick
bultades det på dörren, och hon sade till honom: statt upp och se efter
hvem det månde vara! Han gick följaktligen ned, öppnade porten, blef
varse dervischerna och sade till dem; välkomna, ni lögnare! Stigen upp!
— De gingo upp med honom, och han lät dem taga plats samt ställde
fram bordet för dem; de åto och drucko, roade sig och voro glada. Der-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
