Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
BERÄTTELSEN’ OM
var i lifstiden. Khalifen genmälde: Ala ed-Din hade ett (just och vackert
anlete; men den hängandes ansigte Br svart Då svarade veziren åter:
vet dn icke, o de Rättroendes Beherrskare, att döden åtföljes af en
förändrad färg hos hela kroppen? — Då befallde khalifen, att liket skulle
tagas ned ur galgen; men när detta skett, fann han de bagge
shejkernas *) namn skrifna på likets- hälar och sade: o vezir, Ala ed-Din var en
Sunnit; men denne har varit en Raßdit. — Då sade veziren: uppböjd vare
flillkomligheten hos Gud, som vet allt det, hvilket är fördoldt för
menniskornas sinnen! Vi veta icke, huruvida detta är Ala ed-Din eller någon
annan. — Khalifen befallde nu, att liket skulle begrafvas; detta skedde,
och Ala ed-Din blef med allo bortglömd.
Wali’n8 son, Habadhlam Badhàdhah, afled inan kort af sorg och
k8r-lekstrånad samt blef högtidligen jordad. Med Jasemin hände det åter, att,
sedan nio månader gått till ända efter det hon blifvit gift med Ala ed-Din,
hon födde en son, skön såsom fullmånen. Slafvinnorna sade till henne:
med hvilket namn tonar du uppkalla honom? Hon svarade: om hans
fader lefvat, skulle han hafva gifvit honom namn; men jag vill kalla
honom Aslån"). Hon ammade honom i tvenne år och afvande honom;
han böljade krypa och lärde sig gå. En dag hBnde sig, att, då hans
moder var sysselsatt med sin tjenst i köket, gossen gick bort ifrån henne
samt klättrade uppför trapporna till en stenbänk, der Wali’n, emir Khilid,
var sittande; inen han fattade i gossen, lyfte honom upp i sitt skote och
prisade sin Herras fullkomlighet ined anledning af det, som han skapt
och bildat; han betraktade gossen närmare och fann, att han på det
fullkomligaste liknade Ala ed-Din Abu-sh-Shamat. Gossens moder Jasemin
letade efter barnet, men kunde icke finna det, utan begaf sig fram till
stenbänken och såg emiren sitta der med det lekande barnet i sin famn,
ty Gud hade i emirens lyerta ingifvit välvilja för gossen. Barnet såg
sig omkring, blef varse sin moder och ämnade skynda till henne; men
emir Khàlid höll honom fast i sin famn och sade till hans moder: kom
hit, du slafvinna! När hon kommit närmare, sade han till henne: hvems
son är detta barn? Hon svarade: han är min son och mitt t\jertas
käraste. — Hvilken är hans fader? — frågade emiren vidare. Hon svarade:
’) Abu Bekr och Omar. — Rafiditerna skri Na dessas namn på sina bilar, ßir att alltid
kunna trampa på dem och dermed visa dem sitt förakt.
") Lejon.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
