Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40
BERÅTTELSEIf OM ES-SINDIBAD, SJÖFARAREN,
inunder var det ett (tøupt hål uti berget. Derpå fördes mannen fram; under
hans armar bands ett rep af palmträdets vedtågor, och vid detta rep
släpptes han ned i hålet. Tillika nedhissades till honom en stor kruka
med sött vatten och sju bröd; men när han kommit ned till botten,
lossade han sjelf repet, hvilket drogs upp, hvarefter öppningen öfvertäcktes
med den stora stenen, likasom förut, och alla gingo dädan, lemnande
min stallbroder med hans döda hustru qvar uti gropen. — Då sade jag
vid mig sjelf* vid Allah, detta dödssätt är ännu ohyggligare än alla
andra! Jag begaf mig till konungen och sade till honom: o min herre,
hvadan kominer det, att j begrafven de lefvande med de döda i detta
land? Han svarade: vet, att följande är vår sed i detta land. När
manmen dör, begrafva vi ined honom hans hustru lefvande, och, när hustrun
dör, begrafva vi med henne hennes man lefvande, på det de icke måtte
vara åtskiljda hvarken i lifvet eller döden; och denna sed hafva vi Srft
af våra förfäder. Jag sade: o tidens konung, behandlen j på samma
sätt en främling, sådan jag är, när hans hustru dör ibland er? Han
återtog; ja; vi begrafva honom med henne, och göra med honom såsom du
sett. När jag hörde dessa hans ord, var min gallblåsa nära att brista
af min häftiga sorg och ångest för min egen del; jag stod slagen med
skräck och befarade, att min hustru skulle dö före mig, samt att de skulle
begrafva mig lefvande med henne. Sedan tog jag likväl tröst till mig
och sade: må hända skall jag dö före henne, ty ingen vet, hvem som
skall gå förut, och hvem som skall följa efter. Och jag försökte allt för
att slå ifrån mig mina farhogor.
Icke lång tid efteråt hände sig, att min hustru blef hemsökt af en
Sjukdom, som räckte några fa dagar och slutades med döden. Då
samlades större delen af folket, för att trösta mig och trösta hennes
anhöriga öfver dödsfallet, och äfven konungen kom för att trösta mig öfVer
förlusten af henne, ty sådan var deras vana. Dernäst anskaffades en
qvinna, som skulle två hennes lik, och hon tvåddes, ikläddes sina
dyrbaraste kläder samt bepryddes med alla sina guldnipper och sina halsband
af ädelstenar. Sedan min hustru sålunda blifvit svept, lagd uti likkistan
och buren till berget, der man lyfte upp stenen från öppningen till
gropen och kastade ned liket i denna, infünno sig alla mina vänner och min
hustrus anförvandter hos mig, för att taga afsked af mig och trösta mig,
som var dömd att förlora mitt lif. Jag grät och ropade till dem? jag är
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
