Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
114 BERÄTTELSEN OM DJUDAK;
i
Nu antände Maghrabinen Abd Es-Samad rökverket och fortfor enstand
att upprepa besvärjelsen, dà si! vattnet hade afrunnif, och man kunde se
flodens botten, tillika med dörren till skattkammaren. Djudar steg neë til
dörren och bultade derpå samt hörde en röst säga: hvem bultar på
dörren till skatthvalfvet utan att känna, huru trolldomen skalf lösas? Ha*
svarade: jag är Djudar, Omars son. Då öppnades dörren, och en
skepnad koin emot honoin med draget svärd och sade: sträck fram din hals!
Han sträckte halsen fram, skepnaden högg till honom och föll ned. På
samma sätt betedde sig Djudar vid andra dörren och fortfor dermed,
tilldess han förlamat talismanema vid sex af de dömirna. Vid den sjunde
möttes han af sin moders skepelse, som sade till honom: helsad vare di,
min son! Han tilltalade henne efter Maghrabinens tillsägëlse; men sedan
hon länge bytt ord med honom och gjort nästan allt det, som han
befallde henne, sade hon till honom: o min sö«, är ditt hjerta af sten?
Strider icke detta emot lagen? — Han svarade: sanning hor du talat
Men knappt hade han yttrat dessa ord, förrän hon gaf till ett anskri oeh
sade: han har begått ett fel; fram derföre och pisken honom! Med
detsamma föllo slag öf ver honom tätt som regndroppar; skattens tjenare
samlade sig omkring honom och piskade honom så, att ban aldrig glömde
det i hela sin lefnad; men när detta var gjordt, knuffade de boit honom
och kastade honom utanför dörren till skatthvalfvet, hvarefter detta
sper-rades igen likasom förut. Så snart de kastat ut honoin, ryckte
Maghrabinen upp honoin i ögonblicket, ty vattnet började genast rinna som förr.
Abd Es-Sainad, Maghrabinen, läste nu öfver honom en besvärjelse, af
hvilken han vaknade ur sin svimning, och sade till honom: hur har da
burit dig åt, fattige man? Djudar berättade hvad sora vederfarits honom,
och Maghrabinen fortfor: sade jag dig icke, att du icke skulle handla
■emot mina tillsägelser? Du har gjort illa mot mig och mot dig $jelf.
Nu måste du stadna qvar hos mig till denna samma dag nästa år. —
Han ropade genast på de bägge slafvarne, hvilka togo ned tältet oeh
buro det bort samt efter en liten stunds frånvaro kommo tillbaka med de
bägge mulorna. Maghrabinen och Djudar satte sig upp på hvar sin mula
och vände tillbaka till staden Fàs.
Djndar stadnade qvar hos Maghrabinen, han åt oeh drack läckertoch
blef af den sistnämde hvarje dag klädd i en praktftill drägt Slutligen
gick Sret om, den bestämda dagen var inne, och Maghrabinen sade till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
