Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Temton eller sexton år gammal och ett underverk ar skönhet. Hans anlete liknade
månen, han var smärt som en cypress, glad och skalkaktig. När han sjöng, förtjuste
han sina åhörare med sin ljufva röst, och när han spelade på lutan, skulle han hafva
kunnat uppväcka de döda.
Fadern hade mycken fördel ar denna sin son, ty alla strömmade till hans
bod för att se och höra den sköna och sångkunniga Hasan, och ingen af de öfriga
Fikaa-försäljarne hade sådan afsättning som han. En dag, då Hasan sjöng och
spelade till alla gästernas förnöjelse, inträdde äfVen den berömda Brahminen Padmanaba
för att förtriska sig. Äfven han beundrade Hasans sång, inlät sig i samtal med
honom och lyssnade med belåtenhet till hans förståndiga svar. Han infann sig icke blott
den följande dagen, utan flera dagar 8 rad, och alltid betalade han tre- eller
fyra-dubbelt mot andra gäster. Slutligen omtalade Hasan för sin rader, huruledes en
förnäm och gifmild man alla dagar infann sig i boden, samtalade med honom och vid
bortgåendet gaf honom ett guldstyeke. — Derunder ligger någonting förborgadt, —
svarade fadern; — den mannens afsigter äro sannolikt icke de bästa. Yisa män
kunna ofta vara ganska lastfulla, sitt ärevördiga utseende till trots. Nästa gång han
kommer, skall du säga honom, att.jag önskar bli bekant med honom; för honom
in till mig, så hoppas jag snart kunna utgrunda, om han är så vis, som han vill
synas.
Det skedde efter raderas önskan. Brahminen kom och intog Hasans rader så
mycket till sin fördel, att. den gamle bjöd honom en bostad i sitt hus. Padmanaba
antog anbudet, gaf Hasans fader ansenliga skänker oeh vann ynglingen sjelf så kär,
att han en dag sade till honom: o min son, jag vill för dig öppna mitt hjerta; jag
finner dig lämplig att invigas i de hemliga vetenskaperna; det är min önskan att göra
dig lycklig, och om du vill följa med mig utanför staden, skall jag ännu i dag visa
dig skatter, till hvilkas egande jag en gång önskar förhjelpa dig.» Med sin raders
tillåtelse fö|jde Hasan Brahminen utanför staden till en gammal, förralien byggnad,
der de runnö en tnda till randen med vatten fylld brunn. — Betrakta noga denna
brunn, — sade Brahminen, — de’ skatter, som jag ämnat dig, finnas dernere. —
Huru skall jag kunna upphemta dem från detta djup? — (Vågade Hasan leende. —»
Min son, — svarade Padmanaba, — det förvånar mig »fideles icke, att du finner
detta svårt; alla menniskor äro icke utrustade med den förmåga, som jag eger; blott
de, hvilka Gud ansett värdiga att deltaga i hans allmagts under, hafva magt öfver
elementerna och förmå att rubba naturens ordning.
Under det Brahminen yttrade detta, skref han på ett papper några ord på
Sanskrit, d«t språk, som begagnas af Magierna uti Indien, Siam och China. Papperet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
