Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
82
Lejonet gick framåt utefter vägen, och jag följde efteråt, dt vi lågo ert itoftmofir
höja lig; stoftmolnet lade sig ned, ech midt uti syntes en förlupen, naken åsna, som
stundom sträckte och trefvade, stundom rullade omkull på marken. När lejonet såg
henne, ropade det åt åsnan, och åsnan kom lydigt och undergifvet; då sade lejonet
till henne: du enfaldiga djur, hvad är ditt slägte, oeh af hvilken anledning kommer
du sålunda springande tftl detta stSIIe? — O son af sultanen, — svarade åsnan, —
hvad mitt slägte beträffar, så är jag en åsna, och att jag kommit till detta ställe, det
liar sin grund i min rädsla för Adams son. — Sade det unga lejonet: är också du
rädd för Adams son, att han skulle döda dig? — Åsnan svarade; »ej, o son af
sultanen; men jag fruktar, att han skall nyttja sin Irst emot mfg och rida på mig; han
har någonting, som kallas sadel, hvilket han lägger po min rygg, ocb någonting, som
kallas sadclgjord, hvilken han lägger rundt omkring min buk, tillika med någonting,
som kallas svaRsrcm, hvilken ban sticker under min svans, och någonting, kalladt
betsel, sora ban lägger i min mule; och han gör sig en gissel, med hvilken hair
gis-lar mig och nödsakar mig att springa utöfver min förmåga- När jag snafvar, så
lör-bannar han mig, oeh när jag skränar, så far han ut emot mfg uti hårda ord *).
När jag sedan blifvit gammal och icke är i stånd att springa, lägger han på mig en
packsadel af trä och öfverlemnar mig åt vattenfUrsMjaren, som lastar på mig getskinn,
eller andra kärl, fyllda med vatten ur floden; men jag upphör icke att lida förakt och
hån och förnedring, tilldess jag dör, då man kastar mig på grushögarna utanför
staden till föda åt hundarna. Hvad kan således vara större än den ångest, som jag
lider, oeh hvilka faror äro värre än de faror, för hvilka jag är utsatt? — När jag
hörde dessa åsnans ord, o påfogelshönar skälfde mitt kött af fasa för Adams son, och
jag sade till det unga lejonetr o min herre, åsnan är ursakad, och hennes ord hafva
ökat min förskräckelse. Då sade det unga lejonet till åsnan: hvart lager du vägen?
Åsnan svarade: jag såg före solens uppgång Adams son på något afstånd, och nu är
del.’.min afsigt alt skynda bort och springa utan att stadna, så stor är min fruktan
för honom; må hända kan jag finna ett ställe, som kan förskaffa mig cn tillflyktsort
undan Adams trolösa son.
Medan åsnan på detta sätt samtalade med det unga lejonet och tycktes ifrig att
taga afsked af oss saml begifva sfg sina färde, visade sig åter ett stoftmoln för våra
ögon; men åsnan skrek och skränade samt vände hufvudet i rigtning mot stoftmolnet.
•) Detta kommer sig" deraf, alt åsnan skränar, när hon ser djefvulen. — Åsnan
var det sista djuret, som gick in i archen, och vid hennes svans hängde Iblis,
som på detta sätt kom in i archen, — berättar traditionen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
