Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som led af samma sjukdom, anlände för att böta honom, tigande: skall jag göra dig
helbregda frÅn din sjukdom? Di sade den första mannen till den andra: hvi har
du icke börjat med att göra dig sjelf helbregda? Dermed öfvergaf den andra honom
och gick sin kos. — Med dig, o varg, Sr förhållandet detsamma. Stadna derföre,
der du är, och underkasta dig det, som blifvit ditt ödel
När vargen hörde dessa räfvens ord, förstod han, att den sistnämde icke hyste
några vänskapliga känslor för honom; derföre började han falla tårar och sade: jag
har varit vårdslös om mig sjelf; men om Gud befriar mig ur denna bedröfvelse, skall
jag sannerligen ångra mitt öfvermod mot den, som är svagare än jag; jag skall kläda
mig i ylle *), stiga upp på bergen, der lofprisa Gud (hvars namn vare upphöjdt!)
samt frukta hans straff; jag skall skilja mig från alla de öfriga vilda djuren, hjelpa
dem, sotn strida till trons försvar, och gifva allmosor åt de fattiga. — Så fortfor han
att gråta och veklaga, och räfvens hjerta blef bevekt af medlidande med honom.
När han hörde vargens ödmjuka uttryck och de ord, som antydde, huru han ångrade
sitt öfvermod och sin högfärd, blef han bevekt af misskund med honom, hoppade af
glädje, ställde sig på kanten af gropen, satte sig ned på sina bakben och lät sin
svans hänga ned uti hålet. Då reste vargen sig upp, sträckte sin klo fram mot
räfvens svans och drog bonom ned till sig, så att räfven blef ryckt ned till honom uti
gropen. Nu sade vargen: du räf, som icke vet af misskund, hvarföre fröjdade du dig
öfver min olycka? Nu har du blifvit min gelike och är uti mitt våld. Du har fallit
i gropen med mig, och straffet har bunnit dig. De vise hafva sagt: om någon ar er
förevitar sin broder, för det han förtjenar sitt uppehälle med nöd och besvär, såskall
han erfara samma öde, — och hur sannt säger icke skalden:
När ödet lägger sig tungt öfver någon och tager sitt säte vid en annans sida,
Såg då till dem, som glädjas öfver dessas nöd: vaker uppl De, som glädjas
ålandras lidande, skola lida som de.
Nu, — fortsatte han, — skall jag påskynda din död, inan du blir vittne till min.
— Men räfven sade vid sig sjelf: jag har fallit i snaran med denna våldsverkare,
ocb min närvarande belägenhet kräfver användandet af slughet och list. Det har
blifvit sagdt, att qvinnan gömmer sina prydnader till högtidens dag, och ordspråket
lyder: jag har förvarat er, mina tårar, för min bedröfvelses tid, — och om jag icke
*) En vanlig sed bland de Musulmanska heliga.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
