Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
102
Ibrahims Äfventyr, El-Hahdis sons. *)
Ibrahim, sonen af El-Mahdi och broder till Harun Er-Rashld, vägrade att svärja
trohetsed St sin broder Er-Rashids son El-Mamun, när denne upphöjdes till khalif,
och flydde till Er-Rei "), der han sjelf upphäfde sig till khalif och som sådan
regerade ett år, elfva månader och tolf dagar. Hans broders son, El-Mamun, väntade,
att ban skulle återvända till lydnad och förena sig med hans vänner; men når tan
slutligen icke längre kunde hoppas sådant, steg han till häst och begaf sig med
ryttare och knektar till Er-Rei. Då Ibrahim sporde hans annalkande, visste han sig
ingen annan utväg än att begifva sig till Baghdad, der han undstack sig, fruktande
för sitt lif; och El-Mamun lofvade hundratusen guldstycken åt den, som skulle för
honom uppgifva hans gömställe.
När jag sporde, att en sådan belöning blifvit utlofvad, — berättar Ibrahim, —
räddes jag och visste icke hvad jag skulle företaga. Jag lemnade derföre mitt bus vid
middagstiden, icke vetande hvart jag skulle begifva mig, kom in på en stor gata,
som icke hade någon utgång på motsatta sidan, såg en barberare stå vid dörren till
sitt bus,/ närmade mig till honom och sade till honom: vet du något ställe, der jag
kan gömma mig en liten tid? Han svarade: jal öppnade dörren och lät mig träda
in i ett snyggt hus. Sedan han fört mig ditin, stängde ban dörren eller mig och
gick. Jag misstänkte derföre, att han hört någonting om det utsatta priset, och sade
vid mig sjelf: han har gått för att förråda mig. Jag kom uti ett tillstånd af oro,
likasom grytan på elden, och tänkte på det öde, som skulle drabba mig; men under
denna min oro, sil då kom ban, åtföljd af en bärare, som bar matvaror af alla slag;
han vände sig till mig och sade: måtte jag vara ditt offer I — Jag var i stort behof
af föda och lagade till åt mig en rätt, hvars like jag icke kan minnas mig hafva ätit
förut, ocb när jag mättat mig dermed, sade ban: o min herre, det är icke passande
iför en man af mitt stånd att samtala med dig; men om du vill hedra din slaf, skall
ditt eget öfverlägsna omdöme bestämma det. — Jag trodde mig vara okänd för honom
och sade: hvadan vet du, alt jag förstår mig på att underhålla ett samtal? — Han
utropade: upphöjd vare fullkomligheten hos Allah I Min herre är alltför mycket be-
•;);Lane.
*’) En stad i Persiska Irak.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
