Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
121
gar. — Zeyn gick in på detta och vistades hos honom några dagar, hvarefter
Moba-rek förklarade sig villig att beledsaga konungasonen, när han sett dennes fasta
beslutsamhet att trotsa alla faror för att vinna den nionde bildstoden. Färden
fortsattes i flera dagar, tilldess de resande slutligen anlände till en vacker slätt, der de sutto
af. Här befallde Mobarek sina tjenare stadna, tilldess de skulle komma tillbaka;
men till Zeyn sade han: — kom, herre, låtom oss ensamma vandra framåt! Vi äro
nära till det fruktansvärda ställe, der den nionde bildstoden förvaras. Du skall nu
vara i behof af allt ditt mod.
De vandrade och kommo snart till stranden af en stor sjö, hvilken de skulle
öfverfara. Konungasonen kunde icke förstå, huru detta skulle gå för sig, emedan
ingen farkost syntes till; men Mobarek sade till honom: — andekonungens trollskepp
skall komma och afhemta oss; men glöm icke hvad jag nu säger dig! Vi måste
iakttaga den djupaste tystnad. Tala icke ett ord med färjemannen! Huru sällsamt hans
utseende än må förefalla dig, oeh hvad du än kan få se, så tala icke ett ord, ty vid
första ljud sjunker farkosten med oss i djupet. — Zeyn lofvade att efterkomma hans
uppmaningar, och 1 samma ögonblick syntes ute på sjön en farkost af det
sällsammaste utseende. Det hade en mast af ambra oeh en flagga af blått siden; om bord
befann sig en färjeman; men denne hade hufvud af en elephant, medan hans kropp
liknade en tigers. Farkosten nalkades till land, och färjemannen fattade med sin
snabel den ena efter den andra, satte dem ned på farkosten, förde dem i ett
ögonblick öfver sjön, lyfte dem åter i land med snabeln och försvann.
— Nu kunna vi åter tala, — sade Mobarek. — Vi befinna oss här på
andekonungens ö, den skönaste i verlden, en afbild af paradiset. — Zeyn såg sig omkring
med beundran, och ju längre de vandrade framåt, desto flera behag utvecklade
naturen inför dem. Slutligen anlände de till ett palats af smaragd, omgifvet med en bred
graf, vid hvars rand höga träd stodo med afmätta mellanrum. Palatsets port var af
guld, och midt deremot ledde öfver grafven en bro, bestående af ett enda ofantligt
fiskfjäll och bevakad af en skara andar, väpnade med klubbor af Chinesiskt stål.
Mobarek uppmanade sin följeslagare att stadna. Han framtog undan sin röck fyra
remsor gult taft samt lindade tvänne af dessa omkring sin egen kropp, men de tvänne
andra omkring konungens; derefter utbredde ban på marken tvänne stora dukar,
lade på deras kant några ädelstenar med muskus och ambra, satte sig på den ena
duken, lät Zeyn sätta sig ned på den andra och talade: — Herre, jag skall nu
besvärja andarnes konung, som bebor detta palats. Gud gifve, att han måtte komma
utan vrede! Om vår ankomst till hans ö misshagar honom, skall han visa sig i
skepnad af ett fruktansvärdt vidunder; i annat fall kommer ban som en vänlig oeh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
