Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
126
rlika lustar, väntas ]ag at det förfärligaste Ode. Rädda dig derföre, inan
vilddja-ret kommer tillbaka; han år nu ute på spaning efter några resande, men skall
inan kort vara bår. Du bar ingen tid att fflrloral
Knappt hade bon slutat tala, förrän Negern syntes. Han var en ofantlig rue,
red på en stark Tatarisk bäst och fOrde ett bredt och tungt svärd, hvilket han
ensam förmådde handtera. Kodadad lät likväl icke skrlma sig af hans
fruktansvärda utseende, utan red honom till mötes, lyckades såra honom och slutligen
if-bugga hans hufvud. Jungfrun uppgaf ett fröjdeskri och ropade åt Kodadad att
taga nycklarna till slottet, hvilka Negern hade hos sig, och fullborda hennes
befrielse. Det drOjde icke långe, fOrrän ban stod infor den ur vidundrets händer
räddade jungfrun, hvilken visade honom på de hvalf, der Negern förvarade sina
fSn-gar, bland hvilka Kodadad äfven fann sina broder, hvilka na med tacksamhet soa
sin räddare helsade den, efter hvars förderf de traktat. De i slottet fångna
köpmännen begåfvo sig enhvar till sitt, med sina varor ocb kameler, som likaledes
funnos förvarade der; meo Kodadad och hans bröder lofvade att icke skiljas ifrå»
jungfrun, förrän de återfört benne till hennes slägtingar. Hon erkände nu Mr
dem, att hon vore en konungadotter, men att en thronröfvare bemägtigat sig
hennes faders rike och lif, och på deras uppmaning berättad* bon sina öden atm
följer:
På en ö ligger en stor stad, kallad Deryabar. Här regerade en rik, mägtig
och dygdig konung, hvilken länge saknat afkomlingar, men slutligen af himmelen
blef välsignad med en dotter. Denna olyckliga rurstinna år jag. Gerna skulle
min fader hafva önskat, om ban i mitt ställe erhållit en sen; men han
underkastade sig Guds vilja ocb lät uppföstra mig så, att ]ag skulle bli värdig till «"
efter hans död intaga hans thron.
En dag, då han befann sig på jagt och förföljde en vildåsna, lät ban af sin
jagtirver föra sig alltför långt, så att han blef sklljd från sina följeslagare och kom
på villovägar. Slutligen steg ban af hästen och satte sig ned vid brynet till «■
småskog, dit vildåsnan tagit sin tillflykt. Det mörknade; men ban såg mellan
träden ett ljussken, hvaraf han slöt, att en by måtte finnas i närbeten. Glad i
hoppet att der finna en tillflykt för natten, stod ban upp och gick framåt i
rigtningen af ljusskenet.
Men snart såg han, att han misstagit sig. LJmskenet kom ifrån en eld, »o®
brann uti en koja, och vid elden satt en jättestor svart man på en soffa: bredvid
sig hade jätten en stor kruka med vin, och vid elden stekte han en oxe, bvari
hud ban nyss afdragit. Litet imellan tog ban sig en dryok ur kruluua och för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
