Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
127
llrde ett stycke ef steken. Men uti kojsn sig min fader derjemte en sorgsen
qvinna, bvart hinder voro btkbundns, och vid hennes Mtter lig ett gråtande barn.
Rörd ef denna syn, ämnade min fader genast stortå in och hugga ned reien,
men besinnade tig vid tanken pä den olike itriden och betlOl alt hellre nyttja
litt än öppet våld. Imellertid börda ban reien yttra till den bundna qvinnan:
sköna furstinna, hvarföre tvlogar du mig genom din envitbet att behandla dig
med stränghet? Det står I din egen magt att bli lyekllg; du behöfver blott llika
mig ocb förbli mig trogen, tå skall jag behandla dig belt annorlunda. — Nedrige
bof, — ropade bon till tvar, — tro aldrig, ett tiden skall förminska min afsky för
dig; i initia ögon skall du alltid förblifva ett odjur. Dessa ord beledsagades af
sådana skymford, att resen råkade i fullt raseri, fattade qvinnan vid håret, lyfte
henne I vädret med ena banden, drog sin ttbel med den andra och stod Just I
begrepp ad afhugga hennes hufvud, då min fader afsköt en pil, som träffade resen
och i ögonblicket gjorde tlut på hans lif.
Min fader gick nu In i kojan och befriade qvinnan från hennes band tamt
hörde af hennes mun beråitelseii om hennes öden. Oon meddelade honom, att
hennes gemål vore en konung, och all den nyss dödade reten varit en bland denna
konungs yppersta män. inlagen af häftig kärlek för henne, hade resen borlröfvat
henne ocb bennet barn tamt fört henne till denna tkog, der han oupphörligt
plågat henne med tina kärleksförklaringar, hvilka bon alltid besvarat på samma sätt
som det, hvartill min fader varit v|itne. Rörd af medlidande öfver hennes olyckor
lofvade min far att föra henne till staden Deryabar och att låta henne vistas I
sitt palats, tilldess hennes gemål komme all afhemia henne.
På morgonen träffade min fader utanför skogen sitt jagtfölje, som med oro
sökt honom hela natten, och I hvars sällskap han nu återvände tillika med
far-sllnnan och hennes barn. Min fader inrymde åt dem bostad ull sill eget palats
och lit med all omsorg uppfostra konungasonen, hvars moder, som i början ver
otålig öfver att Icke henne* gemål kom för alt afbemta henne, tnart tycktes
fall-kemllgt lugn och belåten med titt öde. Hennes son veite upp till en tkön ocb
fftrilåndlg yngling, som vann min faders tillgifvenhet till sådan grad, att hela
hofvet trodde honom vara bestämd till min gemål och af delta skäl bemödade sig att
vinna ynglingens ynnest. Smickrad deraf ocb genomskådande anledningarna Ull
deråt hyllning, djerfdet konungasonen sjelf ar min fsder begära min hand. Han
fiek nej till svar; men min fader behandlade honom ändock lika vänligt tom förut.
Men derigenom uppretades den unga mannens stolthet; ban tillvägabragte en
sammansvärjning, mördade min ftder ocb lät af sin* raedsammansvurna utropa tig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
