Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
134
elden; i ögonblicket flyttadt sig stenen öfver öppningen, jorden lade sig derofranpå,
ocb i en handvändning var allt i samma skick som före Aladdins ocb bans
föregifna farbroders ditkomst.
Den Afrikanska trollkarlen var, som man lätt torde föreställa sig, icke någon
bror till skräddaren Mustapba; men ban hade genom sina trollkonster upptäckt, att
det på ett underjordiskt stille uti China funnes en underbar lampa, genom hvars
besittning han skulle kunna bli mägtigare än alla konungar på jorden. Det var
honom likväl icke tillåtet att personligen hemta denna lampa, utan detta skulle ske
genom någon annan; till denna tjenst hade ban utsett Aladdin, hvilken ban ansåg för
en obetydlig och enfaldig yngling, och hvilken han genom sin trolldomskonst ämnade
begrafva i jordens inandöme, så snart han mottagit lampan ur hans händer.
Aladdins envishet tillintetgjorde hans planer, ocb af fruktan alt någon främmande person
skulle komma till stället, skyndade han att afgöra saken med honom. Alla haas
förhoppningar voro nu om intet genom Aladdins olydnad och bans egen öfverilning;
han beslöt att genast återvända till Afrika och tog en omväg Tör att slippa beträda
staden, der han flera gånger blifvit sedd i Aladdins sällskap och lätt kunde bli ställd
till ansvar för det han nu kom tillbaka utan denne.
Aladdin deremot syntes förlorad. Hans bestörtning, då ban såg sig lefvande
begrafven, kan icke beskrifvas med ord. Han ropade alltjemt på sin farbroder och
förklarade sig beredd att genast lemna honom lampan; men allt hans ropande var
förgäfves; ban kunde icke längre böras och befann sig i det kolsvartaste mörker.
Ändtligen torkade ban sina tårar och gick utföre trappan för att begifva sig ned i
trädgården och sålunda åter komma i dagens ljus; men muren hade tillslutit sig, och
han trefvade förgäfves efter en dörr. Nu började han på nytt gråta och satte sig
slutligen på ett af trappstegen, utan hopp att någonsin få återse dagens ljus och med
den sorgliga vissheten att från det mörker, hvaraf han nu var omgifven, snart gå
öfver till dödens ännu mörkare natt.
I tvänne dagar hade Aladdin förblifvit i detta tillstånd utan någonting att äta
och dricka. Ändtligen, på tredje dagen, då hans död syntes oundviklig, knäppte han
hårdt ibop sina händer ocb utropade: det finnes ingen kraft eller magt annat än
hos Gud, den Högste, den Störste! När han på detta sitt hopknäppte sina binder,
kom ban, utan alt länka derpå, att gnida den ring, som trollkarlen satt på hans
tager, och i samma ögonblick trädde der upp utur jorden ea jättestor ande med
fruktansvärdt utseende, som med åskans röst ropade till honom: hvad vill du? Jag är
redo att lyda dig såsom din slaf och allas deras slaf, som bära ringen på sitt finger,
så väl jag som de öfriga siafvarne af ringen!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
