Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
141
■»
Till konungadottern talade deremot Aladdin: frukt* Ingenting, tillbedjansvlrda
furstinna! Här är du i tikerbet, och huru stor min kärlek till dig ock Ir, skall
jag dock aldrig Öfverskrida gränserna för den djupa vördnad, som jag ir dig
skyldig. Om jag, — fortfor ban, — blifvit nödsakad till denna ytterlighet, si har
detta icke skett i afsigt att förollmpa dig, utan det var blott min mening att
hindra en medtäflare från att, till trots för din faders mig gifna löfte, sitta sig i
besittning ar dig. — Jungfrun, som ingenting förstod af alltsammans, hade af fraktan
och rädsla blifvit si förlamad, att bon ingenting förmådde yttra, ocb Aladdin var
icke i stånd att aflocka henne något enda ord. Han afklädde fig oeh intog den
plats, der vezirens son hade legat, men vände ryggen åt jongfrun samt lade mellan
sig och henne en blottad sabel, till tecken deraf, att han förtjenade döden, så
framt ban skulle djerfvas förgripa fig mot hennes ira.
Morgonen derefter infann sig anden, sisom Aladdin föregiende afton hade
tillsagt honom, och anbefalldes nu att lägga vezirens son I sängen som förut ocb föra
honom tillbaka till samma stille, hvarifrån ban hemtat bonom. Detta skedde i
ögonblicket, utan att någondera ar dem kunde se anden, hvilken gjorde sig osynlig
och ohörbar tör dem, ocb knappt bade brudsingen kommit tillbaka till sitt stille,
rörrln sultanen, som var nyfiken att fi veta, burn hans dotter tillbragt
bröllopps-natten, trldde in i rummet för att helsa heane en god morgon. Vid hans ankomst
steg den genomfrusna brudgummen upp och gick ut i yttre rummet, der ban
aftonen förut arklldt sig; men sultanen började samtala med sin dotter. Han fann
denna försjunken i djupt svårmod; bon betraktade bonom med sorgsna blickar, och
ban lyckades icke att aflocka benne ett enda ord. Han förmodade, att allt detta
härledde sig från blygsamhet, och aflägsnade sig derföre, men begaf sig till sin
gemål, som styrkte honom i hans förmodan och uttryckte sin öfvertygelse, att hon om
ett par dagar skulle mottaga sin fader på sitt honom böfdes. Icke desto mindre
begaf sig suitaninnan sjelf till sin dotter, fann bos benne samma nedslagenhet, øom
hennes gemål anmlrkt, och uppmanade henne att rent ut meddela benne orsaken
dertill. Efter någon stånd berättade konungadottern |Br henne alla nattens
bindel-ser, huru bennet ting blifvit förflyttad till en mörk ocb smutsig kammare, der bon
blifvit skiljd från sin brudgum, hvart platt blifvit intagen af en ung man, tom lagt
en dragen sabel mellan tig ocb ben Be, tamt huru bennet brudgum blifvit henne
återgifven på morgonen, då de åter förflyttades tillbaka till palatset. —
Suitaninnan afbörde dottern* berättelse, men vill* Icke sitt* tro dertill, utan förklarade
alltsammans för inbillning, ocb tillsade hanne att tti upp, vara glad och deltaga i
de ytterligare högtidligheter, med hvilka brölloppet skulle fira* ti vll inom palatset
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
