Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
honom för hans välgerning; vi omfamnade hvarandra och togo hvardera sin väg.
Men jag hade icke hunnit många steg, förrän afundsjukans och otacksambeteni
djefvul Ock insteg hos mig. Jag kunde icke smälta förlusten af mina fyrtio
kameler, tyckte, att dervischen icke behöfde deras bördor, eftersom ban kunde taga
skatter ur hvalfvet, när han ville, och beslöt att återtaga kamelerna ifrån
honom. Jag lät derföre mina kameler stadna och sprang sjelf efter dervischen,
ropande åt honom att stadna, emedan jag ville tala med honom. Han stadnade, ocb
jag började genast göra honom föreställningar om det stora besvär, ban påtagit sig
med så många kameler, samt bad honom af dem afstå tio åt mig, alldenstund han
icke skulle kunna hjelpa sig med flera än tretio. Till min förvåning hade ban
ingenting deremot, utan bad mig efter behag välja tio. Hans eftergifvenhet retade
ännu mer min girighet, och i stället att tacka honom för bans godhet, fortfor jag
att föreställa honom, huruledes ban ändock skulle hafva för mycket besvär med de
tretio återstående kamelerna, och att bedja honom åt mig afstå ytterligare tio.
Äfven detta gjorde han och retade ännu mer min lystnad efter de ännu återstående,
så att jag icke släppte honom, förrän ban åt mig afstått bela sin andel. —
Gör ett godt bruk af dem, min broder, — sade ban blott, — ocb kom ihog, att
Gud kan taga ifrån oss rikedomen lika lätt som ban skänker oss densamma, om
vi ej använda den till att understödja de fattiga, hvilka lefva i torftigbet blott
derföre, att de rika skola få tillfälle till att genom almosor förtjena större belöning
i himmelen!
Men girigheten hade förblindat mig så mycket, alt jag ickc kunde följa detta
helsosamma råd. Icke nöjd med de omätliga skatter, som mina åttio kameler
buro, ville jag äfven komma i besittning af den lilla ask, som jag sett dervischen
stoppa på sig, och i hvilken jag förmodade någonting hemlighetsfullt. Sedan jag
ännu en gång omfamnat honom och tagit afsked af honom, vände jag mig derföre
om ocb frågade, hvad ban ämnade göra med asken; — den tyckes mig vara så
utan värde, att du ej behöfver besvära dig med att bära på honom, — sade jag;
— och en dervisch som du, hvilken afsagt sig all verldens fåfänglighet, behöfver
väl ingen skönbetssalva.
Så tilltalade jag honom med föreställningar ocb böner, fullt besluten att bruka
våld, om de förra icke skulle hjelpa. Dervischen gaf mig verkligen asken, —gifve
Gud, att jag aldrig rått den! — ocb nu återstod mig att fråga, hvartill salvan
skulle användas. Äfven derom upplyste ban mig. — Om du stryker något ar denna
salva omkring ditt venstra öga, — sade ban, — så skola för dina ögon alla de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
