Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
164
dig sjelf enskildt, ocb i hvarje bön, som du uppstäder till Gud, anropa bans
förlåtelse. Men på det du måtte vara befriad från alla bekymmer fOr ditt lifs
uppehälle, tå bestämmer jag åt dig en almosa för bela din lifstid, nlmllgen fyra stycken
silfver om dagen, hvilka skola utbetalas dig. Stadna derföre bär ocb vänta, tilldess
min befallning blir fullgjord!
Baba Abdallah kysste golfvet infflr khalifen, tackade och Önskade bonom Gnda
välsignelse.
Nu vände sig Harun till den unga mannen, som misshandlat sitt sto, och
frågade efter bans namn samt förebrådde bonom för bänt omensklighet emot djuret.
Den unga mannen hette Sldf Numan, och ehuru ban i början tycktes förlägen, di
han skulle redogöra för sitt handlingssätt, låt han dock genom kbalifens välvilliga
uppmaningar förmå sig att omtala följande:
Ber&ttelsen om Sldl Numan.
De Råttroendes Beherskare, — så talade ban, — jag bärstammar icke från
någon förnämlig slägt; men mina föräldrar bäfva lemnat mig I arf så mycket, att
jag deraf kan lefva utan att ligga någon till last. Det enda, tom jag önskade, för
att bli fullkomligt lycklig, var en älskvärd hustru, ocb ödet var mig blidt i så
måtto, att den qvinna, som jag hemförde, i afseende på skonhet Icke lemnade
ni-gonting öfrigt att önska. Men detta är också allt det fördelaktiga, som jag har
att säga om henne.
Dagen efter brölloppet, då jag spisade tillsammans med min hustru, såg jag
med förvåning, att, medan jag som vanligt åt mitt ris med en sked, hon plockade
det åt sig korn för korn med ett litet instrument, som liknade ett slags örslef. —
Amlna, — sade jag, — brukar man inom din familj åta ris på detta sätt,? Icke
behöfver du göra så af sparsam bet, ty vi hafva, Gudi loft tillräckligt att icke
behöfva neka oss det nödvändigaste. — Jag yttrade dessa anmärkningar i vänligaste
ton; men hon icke ens svarade mig derpå, utan fortfor att plocka sina riskorn och
förtärde utom dem Ingenting annat än några brödsmulor.
Imellertid ville jag Icke tilltala henne ur allvarligare ton, utan trodde, att hon
af enfald icke ville visa sin matlust i sin mans närvaro och ämnade hålla sig
skadeslös efteråt, hvarföre jag efter slutad måltid talade med henne lika vänligt som
fOrat och derefter lemnade henne ensam. Men vid aftonmåltiden, vid följande
dagens miltider, ocb så ofta vi spisade tillsammans, förhöll hon sig alltjemt på samma
sätt. Jag kunde icke förstå, huru min hustru kunde uppehålla lifvat med det lilla,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
