Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
170
För att öfverbevisa bonom lofvade slutligen Saadi att sjelf göra ett försök oeb skinka
an ramma penningar Åt en fattig handtverkare, som icke hade någonting annat än
sin dagliga förtjenst. Om detta försök icke lyckades, skulle Saad få handla eller sina
grundsatser.
Några dagar efteråt hände sig, att de bigge vännerna under en spatsergång
kommo till den del af staden, der jag utöfvade mitt handtverk som repslagare,
hvilket jag lärt af min far, likasom han af sin och så alH längre tillbaka. Af min
klädsel och allt det öfriga kunde de lätt se, att jag var en fattig man, och Saad, som
påminde sig Saadis löfte, menade, att Jag skulle vara ett värdigt föremål för hans
frikostighet. Saadi var genast villig dertill, och de närmade sig för att samtala med
mig. På deras fråga om milt namn, uppgaf jag mig vara allmänt bekant som
Hasan repslagaren och berättade Vidare, att jag bade hustru och fem barn, hvilka jag
blott med svårighet kunde föda ar min ringa förtjenst. Efter en stunds samtal,
hvarunder jag för de bägge vännerna utgjutit bela mitt hjerta och öfvertygat dem om
omöjligheten alt kunna aflägga någonting för alt utvidga min rörelse, sade Saadi
slutligen: — jag förslår nu, hvarföre du måste nöja dig med din närvarande belägenhet,
Hasa» Men om jag skulle skänka dig en pung med tvåhundrade guldstycken, skulle
du icke begagna dem på bästa säll, och tror du dig icke kunna med denna summa
bli lika rik som de mest ansedda männen af ditt yrke?
Ehuru jag icke kunde förmoda annat, än att den rika mannen blott skämtade
med mig, sade jag honom likväl, alt jag trodde mig med ännu mindre summa in
denna kunna bli ej blott så rik som mina rikaste yrkesbröder, utan till ocb med
inan kort rikare än alla invånarne i den stora släden Baghdad sammanräknade.
Saadi bevisade mig snart, det han icke haft för afsigt att skämta, utan upptog nr
fickan en penningpung med tvåhundrade guldstycken, hvilka ban skänkte mig med
många välönskningar för min framtida sällhet. Han lemnade mig ingen tid att
uttrycka min tacksamhet, utan aflägsnade sig genast med sin vän ocb lät mig stå der
helt utom mig öfver min oförmodade lycka.
När de bägge vännerna gått, ocb jag återvändt till mitt arbete, började jag
genast öfverväga, hvar jag skulle förvara pungen med fullkomlig säkerhet. Sjelf bade
jag hvarken kistor eller skåp ocb visste icke något ställe, der min skslt skalle kunna
vara i trygghet. Jag beslöt derföre att tills vidare gömma penningpungen i min
turban och gick derföre hem, der jag oförmärkt aftog tio guldstycken, hvaremot jag
invecklade det öfriga i det stycke lärft, som jag brukade linda omkring min mössa.
För de tio aflagda guldstyckena inköpte jag genast ett förråd ar hampa; men
som kött redan länge hade hört till sällsyntheterna i mitt hushåll, köpte jag med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
