Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’267
att en sådan småsak icke borde oroa honom. Pl samma gång hon uttr,£ckle sitt
välbehag deröfver, att Achmed ville nöja sig med hennes kärlek och icke bedja
henne om någonting, som kunde sätta hennes magt på prof, villd hon dock visa
honom, att denna hennes magt var större än han trodde, och lät genast kalla sin
skattmästarinna, hvilken hon tillsade alt hemta del största tältet, som fanns i
hennes skattkammare. Skattmästarinnan kom efter en stund tillbaka och medförde ett
lält, som hon kundo belt och hållet gömma i handen; detta lemnade hon åt sin
herrskarinna, och denna gaf det åt Achmed, på det han skulle bese del.
•
När Achmed såg hvad Pari Banu kallade för det största tältet 1 sin
skattkammare, trodde han, att hon villa gäckas med honom, och förrådde sin förvåning
genom miner och åtbörder. Men Pari Banu befallde skattmästarinnan att spänna
upp tältet, ocb nu befanns det, att delta vore tillräckligt stort att inrymma tvänne
sådana härar som Acbmeds faders. —’Drottning. — sade» nu Achmed till sin
gemål, — jag ber dig alt förlåta mina tvifvelsmål. Efter det, som jag nu sett, tror
jag, att för dig ingenting ka,n vara omöjligt. — Du ser, — svarade Pari Banu,
—-att tältet är större än som erfordrades; Imellertid bör du veta, att det bar den
egenskapen alt, alldeles af sig sjelft och ulan att någon vidrör det, bli större eller
mindre alltefter storleken af det, som man vill betäcka dermed.
Skallmästarinnan lade åter Ihop taltet och lemnade det åt Achmed, sorji tog
det ocb genast följande dagen begaf sig å väg för att öfverlemna det åt sin fader.
Sultanen, som varit öfvertygad derom, att ett sådant tält Icke skulle kunna
finnas, förvånsdes icke litet öfver sonens hastiga återkomst. Han mottog tältet och
förvånades på del högsta, när han lät spänna ut det på slätlen och öfvertygade sig
derom, att tvänne lika stora härar som hans egen beqvämt kunde rymmas
derinun-der. Han låtsade vara sin son oändligen tacksam för den dyrbara skänken; men i
hans hjerta uppväcktes ännu större afund,-när ban betänkte, huruledes bans son
med andinnans tillhjelp kunde verkställa saker, som> vida öfv.erstego hans magt,
ehuru ban var en bland jordens rikaste och mägtigaste konungar. Derigenom blef
ban allt mer retad till att förderfva sin son och gick till råds med trollqvinnan,
som rådde bonom att bedja Achmed skafTa honom vatten ur Lejonkällan. i .
Så snart sultanen åter såg sin son, var det bans första göromål att bedja
honom förskaffa sig något af det alla sjukdomar belande vattnet. Achmed bade trott,
Tatcn »cIi.En VII B. . 14
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
