Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’240
]ag druckit at vinet; kom en yrsel Öfver mig; Afon, som befann sig icke langl
ifrån buren, märkte detta, tillslot burens dOrr ocb bar mig bort. När ]ag åter kom
til) mig s]elf ocb befann mig på bergets topp bredvid Bulukia, sade jag: så går det
dem, som sitta förtroende till menniskor. Men Bulukia svarade: frukta ingenting,
o drottning Öfver ormarna; vi tillfoga dig ingenting ondt; men du skall blott visa oss
den Ort, hvars saft kan gifva ess förmåga att vandra på alla haf, som Gud skapat,
utan att sjunka deri; så snart vi funnit denna Ort, föra vi dig tillbaka dit, hvarest vi
funnit dig.
Med buren, hvari jag var insperrad, gingo de omkring på berget, der alla örterna
förkunnade, hvartill de voro nyttiga, tilldess de slutligen kommo titi en ört, som
ropade: »den, som ploekar mig och pressar ut min saft samt dermed smflrjer sina
fötter, han är i stånd att gå på alla haf, som Gud skapat, utan att hans fot skall vackla.»
Afan ställde genast ifrån sig buren, plockade af Orten så mycket han behöfde, stötte
den sönder, pressade ur den och slog saften i tvlnne flaskor, som han förvarade,
men smorde sina fötter med det, som var öfrigt. Derefter gick han med Bulukia
tillbaka tiH den ö, der de funnit mig, öppnade buren och släppte mig fri. Jag frågade
dem hvad de ämnade göra med saften, och de svarade, att de ämnade uppsöka
Salomos graf ocb taga ringen af hans finger. Men jag svarade: — det kunnen ni
aldrig uppnå, ty Gud har gifvit denna ring åt Salomo ensam, då ban bad: o G»
skänk mig ett rike, som ingen skall hafva efter mig; du är ju den, som gifver! Hrtd
kunnen J sålunda göra med denna ring ? Bittre skulle det varit, om ni plockat den
Ort, som förllnar den, hvilken iter deraf, helsa ocb ungdom ända till uppståndelsens
dag. Deraf skullen J haft större nytta. — När Aten detta hörde, ångrade han hvad
ban gjort och aflägsnad* sig med Bulukia. Men jag återvände till de mina, blind
hvilka under min frånvaro mycken oreda hade uppstått; jag berättade dem mitt
äfventyr med Afan och Bulukia samt befallde dem att, på det jag skulle undslippa
jt-terligare förföljelser af menniskorna, med mig följa till berget Kaf, der jag nu
besynnerligt nog har sammanträffat med dig. Detta är det, — slutade ormdrottningen, —
som jag velat berätta dig, o Haseb!
Haseb bier högeligen förvånad öfver hvad ban hört och bad dronningen låta en
af sina ormar följa med honom till hans hemland. Tamlicha svarade, att ban icke
finge lemna dem förrän vintern, utan borde i stället se sig om på berget Kaf. —*
Ytterligare sporde Haseb, om Afan och Bulukia verkligen kunnat vandra öfver de
sju harven, och om de tagit Salomos ring ar hans finger. Drottningen svarade:
— Ja, de vandrade öfver de sju hafven och sågo deras unda:; derefter kommo
de till ett berg af grOn smaragd, vid hvars fot det upprinner en vattukäHa, hvilken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
