Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
’241
doftar sora finaste moschus. De gladdes nu högeligen och trodde »ig vara rid målet.
Alan blef på afstånd varse en minaret med en stor kupol; han gick dit fram, åtföljd
af Buhikia, och når de kommit in under kupolen, funno de en gyllene thron, prydd
med allehanda Ädelstenar; omkring thronen stodo stolar till oräknelig mängd. På
thronen sågo de vår Herra Salomo; han var iklädd en drägt af grönt siden,
genom-virk«d med guld, perlor och allehanda kosteliga ädelstenar; hans högra hand låg på
hans bröst, ocb signetringen satt på bans finger.
A fan lärde Bulukia en mängd besvärjelser, hvilka han oupphörligt skulle
upprepa, oeh derefter nalkades han till thronen; men undan denna framkrälade en
ofantlig orm och hväste så, att hela nejden darrade, medan eldgnistor sprutade ur ormens
gap. Med vild uppsyn sade ormen till Afan: — om du icke skyndsamt aflägsnar
dig härifrån, si är du förlorad! — Men Afan lät icke skräma sig, utan upprepade
sina besvärjelser. Ormen blåste nu på honom, så att kupolen var nära att instörta,
och sade: ve dig; om du icke vänder om, så skall du bli förtärd ar eld! — Nu flydde
Bulukia; men Årån gick fram till thronen och sträckte ut sin hand efter ringen; då
blåste ormen öfver bonom ett regn ar eld, så att ban förbrändes till aska. Bulukia
föll i vanmagt, när han detta såg; men under det ban låg vanmägtig, sände Gud sin
Bngel Gabriel ned till jorden för att rådda Bulukia, inan ormen hunne döda honom.
Gabriel sänkte sig ned till Jorden, väckte Bulukia, helsade honom och sporde,
huruledes han kommit dit. Bulukia berättade Gabriel, hvad som vederfarits bonom och
Årån ifrån begynnelsen intill slutet. Då sade Gabriel: vet, att den, som älskar
Mo-hammed, bonom förmår ingen eld förbränna. Nu bad Bulukia ängeln att göra honom
bekant med Mobammed; men Gabriel sade: gack nu härifrån, Bulukia, ännu är det
långt till Mohammeds tid! Dermed steg Gabriel åter titi himmelen igen, och Bulukta
insåg nu, att Jag haft rätt, då ]ag sade, alt örten icke skulle lända dem till någon
nytta. Han steg ned Ifrån berget, begråtande Afan; men dagen derpå smorde han
åter sina fötter och vandrade på hafvet, tilldess han kom till en ö, skön såsom
paradiset. Der steg han i land och beundrade öns skönhet. Jorden var af saffran,
stenarne ar rubiner och andra ädelstenar, träden voro idel jasmin och aloe, ocb der
vexte Ingenting annat än rosor, liljor, nejlikor, violer och andra välluktande blommor.
Sköna foglar med skiftande färger sjöngo i träden, mellan hvilka klara bäckar sorlade
fram; allehanda vackra djur betade fredligt tillsammans; hela ön lofprisade högt
Herren öfver Östern och Vestern, som ar ingen uppnås, och hvars skickelse ingen kan
undfly. Nu märkte Bulukia, att han kommit en annan väg Sn den, på hvilken Årån
fört honom under ditfärden.
Tntwn ott Ka Natt. Tf| B 16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
