Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
-257
foglarna, så skall jag förena er och låta er tillsammans återvända till ditt hemland.
Detta, min son, är allt hvad jag kan uträtta för dig.
Djanschah qvarstadnade ett år, och när sheikh Nasr begär sig till foglarnas
sammankomst, ställde sig konungasonen på lur bakom ett träd i lustgården. Jungfrurna
kommo, och med klappande hjerta såg han, huru de arklädde sig sin fjäderskrud ocb
stego ned i badet. De skämtade med hvarandra och simmade omkring uti dammen;
men när de befönno sig midtuti denna, skyndade Djanschah fram som en blixt och
tog bort den yngsta jungfruns fjäderhamn, — hon hette Schemsiah. Flickorna vände
sig nu om och varseblefvo Djanschah; de dykte ar blygsel under vattnet, så att blott
hufvudena syntes deröfver, närmade sig till stranden ocb frågade: »huru kommer du
hit, och hvem är du, som tagit Scbemsiabs kläder?» — Djanschah bad dem komma
närmare, så skulle han upplysa dem derom.
Flickorna kommo till stranden; men nu ville Djanschah ingenting säga, förrän
de kommit 1 land, ocb då Schemsiah med tårar bad om sin fjäderskrud, svarade
.Djanschah, att han ingenting kunde göra, förrän sheikh Nasr komme. Då bad
Schemsiah bonom åtminstone gå undan, tilldess hennes systrar hunnit kläda sig och
förskaffa äfven henne någonting att skyla sig med. Detta lorvade Djanschah och gick
in i slottet, dit jungfrurna följde efter, sedan de bägge äldre delat med sig åt
Schemsiah af sina kläder, med hvilka hon likväl icke kunde flyga. Nu satte sig Schemsiah
bredvid Djanschah och sade till honom: du, sköna yngling, som störtat dig sjelf och
oss i förderfvet, berätta mig nu hvad dig vederrarits! Djanschah började gråta; men
Schemsiah torkade bans tårar och var så kärleksfull emot honom, att ban snart
lugnade sig och n eddelade henne alla sina händelser. När ban slutat sin berättelse,
stod Schemsiah upp ocb begärde åter sina kläder af honom; men han frågade:
tillstädjer din Gud, att du tager mitt lif, utan att jag förskyllt det? Jag vet, att, så snart
jag lemnar dig din drägt, flyger du bort, och då måste jag dö. Men $chemsiab log
åt detta tal, och hennes systrar äfvenså; den förra sade: var glad, jag vill taga dig
till min man och svärja dig trobetl De omfamnade hvarandra, och Djanschah blef
åter glad; sedan förtärde de tillsammans några frukter, som äldsta systern hemtade ur
lustgården, och snart kom sheikh Nasr tillbaka. De helsade honom, och sbeikben
föreställde nu Djanschah för Schemsiah såsom en yngling ar ädel börd och son till
konungen ar Kabul. Schemsiah lofvade att lyda den gamle i allt; då sade sheikhen: om
du är upprigtig, så svärj mig vid Gud, att du aldrig skall bli honom otrogen, så länge
du lefver|’ Hon aflade den äskade eden, och nu utropade ban glad: lofvad vare Gud,
som förenat er bägge!
Tusen ack Km Natt. VII B. ]7
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
