Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Pressen och det intellektuella lifvet - 20. Engelska excentriciteter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
32 6
PRESSEN OCH DET INTELLEKTUELLA LIFVET.
obegripligheter man villigt öfverser, erkännande att det här är fråga
om en god och stor själ, som kämpar efter ljus, ett af mäktig
människokärlek fylldt hjärta, som lider af omgifningens medvetna eller
omedvetna förnedring, en intelligens af sällsynt ursprunglighet och
styrka, som stormar mot tidens dårskap.
Men — ingen nationell profet utan nationella missförhållanden
och nationellt missnöje. Ruskin är blott det klaraste och
mäktigaste uttrycket för det moderna Englands djupa missnöje med sig
själft. Han är framför allt engelsman, en bland de mest engelska
engelsmän — kan därför blott fattas i intimaste samband med vår
tids sociala och andliga England. Häraf förklarar sig hvarför John
Ruskin och ruskinismen äro så mycket mindre kända utanför
brittiska landamären än deras inre halt och allmänviktiga karakter kunde
rättfärdiga.
John Ruskin är framför allt konstkritiker. På estetikens grundval
bygger han sina etiska och sociala, ja, sina nationalekonomiska
principer. »Estetik och nationalekonomi — skola vi nu också
upplefva detta», hör jag läsaren utropa. Ja, ruskinismen är verkligen
intet annat än en skönhetsifrares försök i världsförbättrande. Men
här är en man, som vet hvad han menar med skönhet,
»Skön bildande konst kräfver handens, hufvudets och hjärtats
samarbete. Kom ihåg denna trehet, ty den skall hjälpa dig att lösa
många svåra problem. Och glöm ej, att handen icke blott måste
medverka vid det primitivaste arbetet, utan äfven vid det högsta i
all vår skönhetssträfvan. Ty bildande konst alstras af
människohanden i en mycket högre och väsentligare bemärkelse än
handt-verkeriets föremål. Bildande konst måste alltid åstadkommas af den
finaste af alla maskiner — människohanden. Och den
fullkomligaste konst är den, som utgår från hjärtat — alla ädla rörelsers
källa — låter detta samverka med hufvudet, dock så att detta senare
spelar en underordnad roll gent emot hjärtat, samt med handen,
hvilken likväl i sin ordning bör vara hjärta och hufvud
underordnade. Sålunda skall människan hel och hållen gå upp i
konstverkets framställande». Det ligger mycken vikt på »helt och hållen»,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
