Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4 kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
undersökte nyfiket en krigare, som redan så ofta ådagalagt sin
tapperhet i strid med deras stams bäste och stoltaste män.
Uncas gladde sig över denna triumf, men hans glädje
uttrycktes endast med ett lugnt, hånfullt leende. Detta undgick
icke den listige Magua. Med en vred blick lyfte han sin arm,
skakade den mot fången, så att silverprydnaderna på hans
armband klingade och utropade i hotande ton:
"Mohikan, du skall dö!"
"Ingen konst kan kalla de döda huronerna tillbaka till livet",
svarade Uncas på delawarernas välklingande språk. "De
böljande vattnen skölja bort över deras ben. Deras män äro
kvinnor; deras kvinnor äro ugglor. Gå hän och säg de hundarna
till huroner, att de kunna skåda en krigare. Min näsa är kränkt.
Den luktar en feglings blod."
Denna häntydning på Den darrande sävens död var för
stammen som berörandet av ett djupt och brännande sår. Några
av huronerna förstodo delawarernas språk lika väl som Magua
och denne skyndade sig att begagna sig härav till sin dödsfiendes
skada. Han utsträckte sina armar och förberedde sig att
utveckla hela sin listiga vältalighet.
Hövdingens lömska och väl avvägda ord förfelade icke sin
avsikt. Med den mest spända uppmärksamhet lyssnade hans
åhörare, och deras vilda blod upphetsades, då han talade om
händelserna på klippön och om det överfall, som hade berövat
honom hans fångar. Han omtalade med lovprisande ord varje
särskild huron, som fallit i striden med mohikanerna och
uppmanade till slut huronerna till den blodigaste hämnd.
"En fläck på en hurons namn kan endast utplånas genom
blod!" slöt han sitt tal. "Denne mohikan måste dö!"
Verkan av hans ord var utomordentligt stor. Han hade så
upphetsat sina åhörares känslor, att varje spår av mänsklighet
dukade under för törsten efter hämnd. I synnerhet en krigare
hade utmärkt sig genom den uppmärksamhet, varmed han
åhörde hövdingens tal. Han sprang upp och svängde med en blick,
som glänste av ondska en liten skarpslipad stridsyxa, utstötte ett
genomträngande tjut och kastade det dödsbringande vapnet efter
den unge mohikanens huvud. Detta skedde så hastigt, att en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
