- Project Runeberg -  Kvinnor. Sex tidspsykologiska porträtt /
68

(1895) [MARC] Author: Laura Mohr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3) Den moderna kvinnan på scenen: Eleonora Duse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

rade sinnenas slappa trötthet, ehuru äfven denna någon
gång bryter fram, så att hon då likgiltigt låter en hel roll
falla under en hel afton. Ej heller den inre tomhetens
trötthet, affektens ihåliga klang, för hvilken alla virtuoser
råka ut. Ej heller den slöa utmattningen efter passionens
upprörda raseri, rofdjurets halfslummer, hvilken våra
skådespelare och skådespelerskor tycka om att spela och känna.
Lidelsen, den så kallade stora passionen, som kommer
liksom ökenvinden och lämnar efter sig torka och benrangel —
äfven den en gammal tradition från den grekiska tragediens
tid och ända till våra dagar — är något, som fru Duse
ej känner till; en Brynhilda, en Medea och en Messalina
och alla- dessa äregiriga, sinnliga och härsklystna
hertiginnor på kothurnen äro icke skrifna för henne; hon är
icke någon historisk furstinna och martyr, hon är en furstinna
af sin egen nåd och en sin egen martyr, och genom
hennes spel går alltjämt liksom en förvånad fråga — frågan,
hvarför hon måste lida och hvarför hon pinas — men
därjämte ett slumrande medvetande om, att hon måste
lida och pinas — och detta förlänar åt hennes själ
dess djupa, trötta sorgbundenhet. Ty det är icke hennes
kropp, det är icke hennes sinnen, det är icke hennes
förstånd, som dyka fram så trött, liksom vaknande till
det första medvetandet ur en svår letargi, utan det är
hennes själ, som är trött, mycket trött, full af en blid,
vek, smekande trötthet, full af ensamhetens trötthet, och
därför drager den sig sakta och bedjande dit, där det är
varmt. Och där det finnes kärlek, är det varmt. Så spelar
Eleonora Duse kärleken. Icke på ett lystet och trånande,
manhaftigt pockande sätt, såsom Charlotte Wolter och Sarah

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:45:45 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mohrkstp/0068.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free