- Project Runeberg -  Kvinnor. Sex tidspsykologiska porträtt /
74

(1895) [MARC] Author: Laura Mohr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 3) Den moderna kvinnan på scenen: Eleonora Duse

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

springande, emedan detta klär henne. Och då nu lifvet
stormar löst mot hela denna konstgjorda näpenhet, då blir den
lilla hönshjärnan alldeles förbryllad, och den stackars ungen
hoppar oupphörligt omkring i sin korsett, med sin pannlugg
och sina högklackade kängor, och retar upp sig till den
mest rasande ångest, nervsvag och ur stånd att urskilja,
som hon är. Denna ångest var det stora mästerstycket i
fru Hennings mästerliga spel. Den var ett enda stirrande
på en viss punkt, en oafbruten själfsuggestion, som verkade
så mycket mera gripande, emedan den så typiskt skild rade
den väg, på hvilken en väluppfostrad borgerlig
mönsterdotter föres till dårhuset eller till att kasta sig i sjön.
Men då nu omslaget inträffar, och den lilla älskliga gåsen
förvandlas till en fullfjädrad, resonnerande
emancipations-dam — då förmådde ej ens fru Hennings’ stora och äkta
konst slå en bro öfver bråddjupet. Då föll Nora sönder
i två hälfter, hvilka nödtorftigt hängde ihop medelst »det
underbaras» ståltråd. Detta »underbara» tog fru Hennings
med sig öfver pä andra sidan, och därmed — med detta
outtalade »vi träffas åter» — gick hon sin väg.

Då Eleonora Duse kommer in som Nora, fundersamt
betraktar innehållet i sin portmonnä och omedvetet, innan
hon betalar stadsbudet, gör denna lilla paus, som hos
obemedlade personer vanligtvis föregår betalningen, då var
hon en blek, sjuklig kvinna med någonting stillsamt i sitt
sätt. Och då hon därpå aftog den tarfliga pälsen och
pälsmössan, visade sig en mager, svarthårig italienska i ett
gammalt bjärtrödt, löst sittande solkigt bluslif. Hon leker
med barnen såsom fullvuxna personer, hvilkas tankar tagas
i anspråk af andra ting, bruka leka med barn, utan verklig

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:45:45 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mohrkstp/0074.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free