- Project Runeberg -  Kvinnor. Sex tidspsykologiska porträtt /
100

(1895) [MARC] Author: Laura Mohr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4) Nervösa grundtoner: »George Egerton». ***

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sig icke alls om att berätta. Det är grundtoner hon anslår.
Och dessa grundtoner gåfvo ett märkvärdigt, ett oväntadt
genljud. De framkallade resonans inom kvinnorna. En
resonans, som yttrade sig i bref och i att de köpte boken.
Sådana bref, i hvilka den ton dallrar, som man funnit och
anslagit i sin egen själ, äro det käraste, som kan komma
en författare till del. Den, som mottagit dylika, vet, hur
ljuf och varm den känsla är, som väckes därigenom. Man
vet mestadels icke, hvarifrån de komma, man kan icke
besvara dem — man skulle som oftast ej ens vilja det, äfven
om man kunde. Men man kan plötsligt se en människa
in i själen ända till hennes lifs medelpunkt, hennes hemligt
längtansfulla lif, vanligtvis det, som aldrig ger sig luft utåt
till och som likväl är det, som ger människan värde, man
kan känna, hurusom en varm hand omsluter ens egen och
trycker den ömt — och i ens egen själ sväller ett svar,
ett tack, som dock aldrig blir uttaladt. Och man ser i
denna mörka värld rundt omkring sig okända vänner liksom
ljuspunkter i natten.

Mrs Egerton har i sin bok anslagit den ton, som är
kvinnans grundton och vid ljudet af hvilken hundratals
kvinnor alldeles omedvetet kände sig träffade. Kritiken sade:
»Kvinnan i »Keynotes» är en undantagstyp, med hvilken
vi som sådan ej kunna sysselsätta oss.» »Ack min Gud,
så dumt», sade mrs Egerton och skrattade. Kvinnorna
skrefvo till henne — oräkneliga kvinnor, hvilka hon icke
kände och ej heller lärde känna: »vi äro endast triviala,
alldagliga, ytliga varelser, som gå upp i alldeles tomma
saker, i idel fåfängligheter, men någonting inom oss ger

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:45:45 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mohrkstp/0100.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free