Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6) Ett tidens offer: Sonja Kovalevsky
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och skildes därpå åter — emedan de på ömse sidor ej
kunde hålla ut med hvarandra. På en dylik resa från
Italiens sommar till Stockholms vinter förkylde sig Sonja.
Sedan hon anländt till Stockholm, kastade hon sig genast
in i sina föreläsningar, deltog i sällskapslifvet och utsatte
sig i följd af en förtviflad liknöjdhet eller med flit för
allt, som möjligen kunde försämra hennes tillstånd. Mörka
aningar och drömmar, till hvilka hon alltid satt tro, hade
sagt henne, att detta år skulle blifva ödesdigert för henne.
I det hon både längtade efter och fruktade döden, dog
hon nästan plötsligt i början af år 1891.
IV.
För den, som känner de ryska kvinnorna och likväl
befinner sig på tillräckligt afstånd från dem för att icke
känna dem alltför detaljeradt, dela de sig i tvenne typer.
Sedd på ett passande afstånd och vid en ytlig betraktelse
tillhör fru Kovalevsky den ena af dessa allmänna typer.
Den ena typen utgöres af de eldiga eller smäktande, yppiga,
lättjefulla, lockande kvinnorna med glödande svarta eller
lifligt spelande gråa ögon, med mjuka former och en mjuk
mun, som gärna skrattar och gärna äter, med någonting
obestämbart tilldragande, intagande, förförande, med rörelser
liksom om de ständigt voro i negligé, med en kvittrande
pratsamhet, som lika snabbt kan öfvergå till de mest tjusande
smekord som till det otäckaste raseri — de allra mest
kvinnliga kvinnor man kan tänka sig, af en hjärtegodhet,
som är lika oberäknelig som deras nyckfullhet, lata och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
