- Project Runeberg -  Kvinnor. Sex tidspsykologiska porträtt /
149

(1895) [MARC] Author: Laura Mohr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6) Ett tidens offer: Sonja Kovalevsky

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

hon trodde ju äfven själf därpå, hon hade ju själf arbetat
hän därtill — under ett skenäktenskaps trådslitna
täckmantel, genom långa år af öfveransträngande studier.

Hon var kvinnosnillet med den manliga hjärnan; bon
hade kommit i världen för att tjäna som föredöme för och
för att uppresa alla sina medsystrars hjärnor.

Ja — hon var det, och hon var det icke!

Hon kände sig vara det — och kände sig likväl icke
vara det. Hon förnekade under sina sista lefnadsår bela
sitt tidigare lif, och det blef tyst omkring henne i den
kränkta systerförsamlingen. Om icke dessa sista år varit,
skulle man för länge sedan gått omkring med kyrkhåfven
för att resa ett minnesmärke åt henne. Men detta gick
icke an. Man kan endast tiga i fråga om henne.

Ty hon var kvinna. Hon var likväl kvinna, kvinna i
trots af allt — i trots af ett nästan tioårigt
skenäktenskap, i trots af ett lika långt änkestånd, i trots af titeln
af doktor och professor i matematik och af Prix Bordin —
hon var kvinna i trots af allt; icke blott en fin dam, utan
kvinna på ett hemskt, förolämpande och opassande sätt —
kvinnan, som springer genom skogen och klagande ropar
efter en make.

Hon var till och med mera kvinna än dessa yppiga,
pladdrande, snaskätande fruntimmer, med rörelser liksom
om de nyss stigit ur den varma sängen, mer än den stora
massan af kvinnor som har till uppgift att föröka sig och
slockna under förökelsen.

Hon, som aldrig lockat någon till sig, var mera kvinna
än dessa frestarinnor, hvilka göra kärleken till ett yrke.
Men hon var en ny afart af kvinnan, som ingen förstod,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:24:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mohrkstp/0149.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free