- Project Runeberg -  Kvinnor. Sex tidspsykologiska porträtt /
160

(1895) [MARC] Author: Laura Mohr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6) Ett tidens offer: Sonja Kovalevsky

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förstod icke Woldemar. Han var just den rätte mannen
för att frivilligt gå in på att blifva en liten omogen flickas
skenmake och respekterade samvetsgrant och i och för
upprätthållandet af sitt eget »status quo», de förvrängda
tidsidéer, hvilka satt sig fast i denna lilla flickas hjärna.
Naturligtvis förstod ej heller Sonja sig själf. Att förstå
sig själf i detta fall skulle på det hela taget ej varit hennes
sak, utan hans. Men retlig, förtretad och besviken var
hon efter hvarje på-tu-man-hand med honom, och ännu
mycket senare, efter hans död, brukade hon hånfullt säga
om honom: »Han kunde så utmärkt bra reda sig utan
mig. Om han blott hade sina cigarretter, sitt glas té
och en bok, så behöfde han ingenting vidare.»

Woldemar Kovalevsky, öfversättaren till ryskan af
Brehms »Fåglarna», äfvensom af åtskilliga andra populärt
vetenskapliga afhandlingar, tyckes hafva tillhört denna afart
af det manliga släktet, som man brukar kalla
»mönstergossar». Han pluggade ihärdigt, hade inga behof, gjorde
alltid det rätta och gick sin väg rakt fram. Men han var
hvarken någon personlighet eller den rätte mannen för en
kvinna. Detta visade sig genast, i det han gick in på
förslaget till ett skenäktenskap — och det ryska äktenskapet
är bindande för lifstiden. Sedan han för att slippa ifrån
Sonjas godtyckliga förfogande öfver hans tid, flyttat till
Jena, blefvo de mera främmande för hvarande. I Berlin,
där Sonja, som redan omnämndt, lefde ensam med en sin
kamrat och väninna, tyckes det, som om hon skämdes
litet för honom. Hon lät honom visserligen afhämta henne
hos Weierstrass, men presenterade honom aldrig och lät
ingen märka, att han var hennes man. Efter afslutade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Oct 11 01:45:45 2022 (aronsson) (download) << Previous Next >>
http://runeberg.org/mohrkstp/0160.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free