- Project Runeberg -  Kvinnor. Sex tidspsykologiska porträtt /
171

(1895) [MARC] Author: Laura Mohr
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6) Ett tidens offer: Sonja Kovalevsky

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Sonja hade genast vid sitt första möte med honom
känt kvinnan inom sig vakna i all sin våldsamhet. Hon
älskade för första gången och älskade som en ung, nyss
utvecklad flicka, med en skälfvande, förrädisk, tygellös
hänförelse öfver allt detta oerhörda, som försiggick inom hennes
egen kropp och själ och äfven utom henne, öfver att denna
man var närvarande, öfver att han verkligen fanns till,
öfver att hon skulle få se honom dagen därpå liksom hon
såg honom i detta ögonblick, öfver att hon kunde vidröra
honom och hålla honom kvar. Hon lefde blott, när hon
såg honom och blef alldeles utom sig i hjälplös förtviflan,
när hon ej mer kunde få se honom. Nu blef då Stockholm
först riktigt förhatligt för henne, ty det höll henne ju
fången, inspärrade och dödade henne både som kvinna och
som ryska. Han betydde för henne södern, den stora,
vida världen, den vidsträckta horisonten, den fria anden,
den stolta fördomsfriheten och framför allt — hemmet!
Han var för henne själfva Ryssland. Han var den
jordmåns ande, ur hvilken hon vuxit upp, han var det språk,
i hvilket barnjungfrun vyssjat henne till sömns, på hvilket
hennes far och hennes syster och alla hennes kära
hädangångna talat till henne; han var liksom hemmets tröskel
för den ensamma därute i den främmande världen. Och
framför allt: Han var den ende, hos hvilken hon kände,
alt hon skulle kunna stilla sitt vaknande könslifs
brännande åtrå.

Men när hon då åter tog sig tjänstledighet och reste
till honom i Paris eller Italien, ja — då mötte han henne
med detta fullkomliga lugn, som för hennes feberaktiga jag
kändes som isande köld; och i stället för att träffa på den

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:24:07 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mohrkstp/0171.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free