Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. En hemsk smekmånad - VII. Begynnande fröjder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
95
och gäst, i fördärvet; den andra är att för er skull,
för att rädda er från straff, tiga med det. Om han
väljer den första utvägen, äro vi bägge förlorade.
Om han föredrager den senare kommer ett
avslöjande att störta även honom.
Logiken i hennes resonemang var påtaglig. För
Weletskis egen skull måste mina läppar under
nuvarande omständigheter förbliva stumma.
— Ni ämnar kanske inte angiva oss precis ännu?
sade hon gäckande. Jag kommer alltså att förbli er
officiella hustru ännu några dagar?
— Nej! utropade jag, inte en halvtimme till. Min
heder tillåter inte att detta bedrägeri fortfar längre.
Jag hade närmat mig dörren, hade tagit hatten i
hand och stod i begrepp att taga på mig överrocken.
Jag blev dödligt blek.
— Var skall ni gå? flämtade hon.
— Till vår vän, vår gemensamme vän, harön
Friedrich, gäckades jag.
Vid dessa mina ord blev hennes röst, som nyss var
upprörd, mild och sorgsen — den gjorde mig svag.
Hon sade: — Innan ni går — tag först farväl
av mig ty detta är sista gången ni ser mig —
— Sista? —
— Ja, så visst som aldrig det! Ni får inte
tillåtelse att lämna polisstationen. Jag — jag sitter
snart i en underjordisk cell på andra sidan floden.
Förlåt mig — jag — jag förlåter er. Jag är den
sista kvinna ni kommer att tala med på denna jorden,
och ni är den sista man vars hand jag skall trycka
i denna världen. Hon höll min hand i sina nu, ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
