Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tredje delen. Banden lösas - XVI. Råttans sista förtvivlade kupp
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
235
jag hatade, om jag kunnat förhindra det? Jag var
på vakt i hotellet hela dagen. Jag såg översten resa
tillsammans med henne till Kronstadt.
— Försökte hon undkomma mig där? ropade
Friedrich med en röst, som tydligt sade mig att Helenes
försök till flykt med "Dalarna" säkert skulle ha
misslyckats.
— Sedan såg jag dem klockan sex återvända till
sina rum, där deras middag redan var serverad.
Tjugo minuter därefter kom Sacha, och jag spionerade
ännu intensivare. Efter tio minuter kom han ut igen,
och jag talade med honom, förebrådde honom hans
otrohet, ty jag älskade honom.
— Och han lurade er? hånade Friedrich med vass
stämma.
— Jaa — han — han —
— Vad?
— Han sade: — Eugenie, är du svartsjuk på en
kvinna som är mormor? Dumma barn, jag älskar inte
antikviteter. Han talade till mig med den stämma
jag avgudar och icke kan motstå. Han viskade: —
Dröj här ett ögonblick. Jag skall bevisa att jag
inte ämnar rymma genom att tillbringa de närmaste
tre timmarna i ditt sällskap. Strax därpå sade han:
Du ser trött ut, Lenox och hans fru sitta i rummet
intill, jag skall hämta en kopp kaffe från deras bord.
Han gick efter en kopp och räckte mig den med många
söta ord, och jag drack —
— Och sedan? stammade baron Friedrich hest.
— Sedan resonerade vi en stund, men jag
kände mig mer och mer sömnig och föll snart i hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
