Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - C. J. L. Almqvist - III. Realisten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Man förutsäger, att människorna med denna frihet ej skulle göra annat
än löpa ifrån hvarandra och ständigt ändra sig. Men ingen spådom har så
liten grand. Att ändringar skola kunna ske, är sannolikt, och någon gång
ock ganska angeläget. Men öfverhufvud icke: ingenting är kärare för
människan än människa, och ingen springer ifrftn det bästa han äger: gör man
det och stundom af misstag, så kommer man snart åter. För öfrigt måste
den befarade ombytligheten jämföras med hvad som är för handen; och man
bör efterse, om det är någon rätt sed eller stor lycka man vedervågar att
förlora, äfven i värsta fall. Det är just nu människorna i hjärtan och själar
löpa ifrån hvarann, Bkiljas, och snart sagdt ingenstädes rätt sammansitta
(oaktadt vigslar i alla hus). Hvarföre? Emedan föga andlig kärlek dem emellan
gifves, då själfva principen därför icke är till, och omöjligen under denna
institution kan få luft till verksamhet och inflytande. Finge denna princip
obehindradt gälla, så skulle de sälla sig tillhopa, som efter lifvets och
sanningens ordning hörde hvarandra till; och inga andra lämna hvarann, än de,
som hatade och fördärfvade hvarann, eller åtminstone icke gjorde hvarann bättre
och lyckligare. Men för att detta skulle aflöpa väl, är nödvändigt, både att
ett ädelt och klokt tänkesätt öfver ämnet grundlädes i allmänna uppfostran,
så att hos människan tidigt upplifvades känsla om hvad i denna sak
verkligen är rätt eller icke; samt att det ekonomiska förhållandet i samhället
reglerades så, att ingen person behöfde för fysiskt underhåll kasta sig i armarna
på hvem som helst, eller, hvad lika angeläget är, icke kunde kommma att
lida vid möjligen inträffade ändringar.»*
Sylvan har i flere punkter missförstått Almqvists lära.
Särskildt är det oriktigt, då han stödjande sig på ett ställe
i Europeiska missnöjets grunder, påstår, att det vore
Almqvist mening, att en man eller en kvinna samtidigt kunde
vara parter i flera föreningar. Att så icke kan vara fallet
framgår redan af den uppfattning som Almqvist i allmänhet
uttalat om det nuvarande äktenskapet och prostitutionen,
som han stämplar såsom lägre former ån sitt äktenskap.
Sylvan stöder sig på följande ställe (Europ. missnöjet sid. 41):
»Denna union är nämligen starkast, sannast och således för staten
ypperligast, i samma mån som hvarje familj — hvarje, enskild union emellan man,
kvinna och deras barn — är andligen starkast och sannast, äfvensom
därjämte fysiskt bäst. Hvad är »hvarje familj»? Det är en enhet, bestående af
den man och den kvinna, som älska hvarann och alstrat afkomma tillsammans:
familjens tre elementer må tillfälligtvis vistas när eller fjär från hvarann.
Kalla ett antal m&n a, b, c, d, e...; ett antal kvinnor m, n, p, q, r. ..; ett
antal barn t, u, v, x, y, z, o. s. v. En viss familj utgöres nu af t. ex. ay
ra, t; en annan af t. ex. a, p, z; en tredje af t. ex. b, m, y; en fjärde af c,
n, v; en femte af b, n, u; en sjätte af d, q, x, o. s. v. Man ser i dessa
exempel männen a, b och kvinnorna m, n förekomma på flera ställen ; men
• Europ. missnöjet sid. 21.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
