Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriken - IV. Wilhelm von Braun
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fått känna på, att nöjet år det såmsta. Han tager farväl af
glädjen, åt hvilken han fordom ägnat sin lyra.
S& godt att yi skiljas! Det bär sig ej mer,
att grälaude ständigt vi sjunga tillhopa.
I dig en förrädare endast jag ser,
som sölar och dröjer, när helst jag vill ropa...
Refrängen i alla hans dikter, till hvilken han
återkommer nåstan mot sin vilja, är: Ingenting är numera som
förr. Då var han glad, då var julen helt annorlunda.
Dd tänker jag p& fordom, då tänker jag p& nu
och drager paralleller och ropar rädd: uhul
lik ufven, då han tjuter bland ödsliga ruiner
och gömmer sig för strålen, som genom gluggen skiner.
Han blir allt bittrare och bittrare. Lifvet är intet annat
än en vidrig strid — hvilade man blott under en af
kyrkogårdens gröna kullar. Ty inom dess inurar bor ett tyst,
beskedligt och stilla folk, och dår får man ändtligen vara i fred
(På en kyrkogård). Det är alla dessa olika stämningar, som
så oefterhärmligt komma fram i hans bekanta dikt Mitt
konterfej, som börjar nästan med något af den äkta
uppsluppenheten i hans första ungdomspoem, men där vi
småningom se honom afslöja sig som en trött gammal klown,
hvilken endast för honorarets skull alltjämt gör sina språng
kring arenan:
Men jag skall skämta, är det ej så?
Det vill förläggarn. Nå, hopp! låt gå!
Det är bra roligt att vara rolig,
när man med saknaden är förtrolig!
Men, lika godt! Man har blifvit van
att tro mig vara en lustig fan.
Hopp! därför, Pajas! Det går väl öfver;
i grafven gyckla du ej behöfver.
Hur lycklig den, som är lyckligt död!
Jag måste skratta för att få bröd.. .
Om folk blott visste, hur glädjen brister
för de så kallade humorister,
de skulle tacka sin Gud för det
han utan humor dem födas lät.
Det finnes icke så litet af romantisk sjålfbespegling i
hela denna dikt ungefär som hos Heine. Men allt är så äkta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
