Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Öster ut - Moskva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fulla av välvilja och överseende med den främmande
och hjälplöse idioten, och mena väl från början. Min
parlör kostar en krona och påstår sig på omslaget
innehålla alla behövliga talesätt i alla möjliga situationer.
Den är naturligtvis tryckt i Tyskland. Där står t. ex.
under rubriken Restaurang: »Vad i helvete, hör
ni icke?»
Tydligen ett vänligt tilltal till någon vaktmästare.
Under ansträngningen att lära mig det exakta ryska
uttalet av denna älskliga sats somnar jag, och väcks
med en vänlig ruskning:
— Albert, vi ä snart i Moskva!
Jag spritter upp och rusar till fönstret. Gråa hus,
trädgårdar, en silhuett med ovanlig kontur, och över
den blixtrar i solskenet en gyllene kupol — nej, inte
en, många, och inte bara gyllene, utan gröna och
röda — jag blir fullt vaken. Men ser jag inte
Eiffeltornet därborta? Är jag riktigt vaken? Ånej — det är
bara en radiohistoria eller något annat. Jag är
visserligen i Asien, men i ett högst modernt sådant. Vad är
det för fåglar därborta — herregud, det är ju bara
flygmaskiner — nitschevo, karaschó!
Inom en halvtimme trängas vi mot utgången från
Nikolaistationen i ett högst exotiskt sällskap, tatarer,
kineser, kirgiser verka de, och jag tänker på mitt
insektspulver igen. Plånboken ligger i västens innerficka
och mitt grepp om mina kappsäckar kan endast en
fingeratlet lossa — det gäller bara att hålla ögat på den
hederlige tjänande broder, som bär mitt övriga bagage,
för att inte helt förlora kontakten — jag vet att dessa
människor äro goda som guld, men ändå — nu höra
vi glada rop. Där står Adolf Laurin och några andra
av kolonien. Inom kort äro vi ute på
Kalantschevsktorget och placerade i en automobil — äntligen är
man i Moskva. Tiggare knuffas och erbjuda sina
tjänster, gendarmer med revolvrar vid bältet trängas med
skäggiga musjiker, barfotalassar i fårskinnsmössor och
trasiga pälsar springa efter oss, förgäves utsträckande
sina smutsiga händer — och över alltsammans en sol
som bränner och damm som flyger. Grågul är färgen,
khaki, öken och orient.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
