Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En inackordering
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vinden nu i många år, så för all del gör oss inte
olyckliga! Låt sorken vara!
Men en sen höstkväll råkade jag trampa sorken pä
återstoden av hans svans. Han upphävde ett skri
som påminde om en suggas dödsskrän och bet mig
i vristen — ett otäckt bett, som genast behandlades
med brännvin och salt, den tidens universalmedel
mot alla yttre skador. Jag lånade ett salongsgevär
och sköt sorken en söndag medan fru Löfberg var
i aftonsången. Jag kände väl igen den bland den
massa av hans släkt som befolkade trakten omkring
gårdens enda prydnad, en monumental soplår.
Först nu vågar jag yppa, att det var jag som
vart sorkens bane. Men fru Löfberg är alldeles säkert
död för länge sedan. Och madam Blad och förman
Blad också.
Fru Löfberg bjöd sig själv på kaffe hos madam
Blad och examinerade mig noga om den unge
baronen, ty hon hade en släkting, som varit husmamsell
på hans faders slott. Jag blev en intressant och
lovande ung man i fru Löfbergs ögon. Sådana
människor som hon finnas många. Jag tror till och
med att sorkens minne bleknade inför det faktum,
att den unge baronen hade besökt hennes ägandes
gård och fortfor att besöka den, så länge jag ville
offra tid på hans uppfostran i latin.
Trots det spända förhållandet mellan gubben Blad
och mig ägde jag dock hans förtroende. Jag åtog
mig nämligen med glädje uppdraget att varje
lördagskväll inbetala en del av hans veckolön i den
sjukkassa, där han var medlem. Sjuklåda kallades i
arbetarkretsar i Norrköping en sådan institution.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
