Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Älg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Dagen därpå lekte Johan Karlssons lille minste
på gårdsplanen, då landsfiskalen och fjärdingsman i
all sin ståt inträdde genom grinden.
Lill-Johan strök av sig mössan, ty han var
väluppfostrad, och sade — då han visste, vilken matador,
som hedrade torpet med besök: — Pappa har inte
sutit nån älg! Pappa har inte sutit nån älg!
Detta lät ju misstänkt.
— Är far din hemma?
— Jaa då, men han har inte sutit nån älg.
Inne i köket satt Johan Karlsson och höll just
på att sluta sin frukost, vanlig slosill och inte
älgfilet, då de båda storgubbarna stego in, säkra på sitt
byte. De togo icke en gång av sig de galonerade
mössorna.
— Nu är det så gott du bekänner först som sist,
Karlsson, sade landsfiskalen. Varken han eller
fjärdingsman hälsade god dag eller togo av sig mössorna.
Karlssons ögon blevo en aning blåare och han
frågade:
— Fryser landsfiskalen om huvet?
— Är du oförskämd också din lymmel, sade
fiskalen. Det här är ta mej fan ingen kyrka. Men nu
bekänner du genast, var du grävt ner älgen!
— Ja har inte varken skjutit eller grävt ner nån
älg, sade Karlsson, men den som kommer in under
mitt tak och ska hetas vara herrskap och varken
hälsar god dag eller tar av mössan, den är jag god
att lyfta ut, fortsatte Karlsson och rapade, ty sillen
hade varit god och potatisen riklig.
— Jaså, du hotar också din fähund, sade
landsfiskalen. Det ska vi minnas.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
