- Project Runeberg -  Året 1789. (Ett sorgspel under Gustaf III.s regering). Historiskt-dramatiskt försök i 4 akter, jemte ett förspel /
52

(1858) [MARC] Author: Philipp Meyer
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

M

Konungen. Men Essen önskar göra Er närmare
bekantskap; han önskar att blifva Er son, ty han
älskar Er dotter. _

De Geer. Så smickrande för mig Baron Essens
tillbud än är, så omöjligt är det dock för mig att
antaga det.

Koisungen (med rynkad panna). Omöjligt, Baron
De Geer? Jag erkänner inga omöjligheter!

De Ger. Min dotter är förlofvad med — G ref ve
Ribbing.

Konungen. Jag löser Er från ert ord, Baron De
Geer, och önskar att förlofningen mellan Er dotter
och Essen} försiggår. Ni har en timmes betänketid.
Jag skickar Baron Essen till Er. Jag fordrar denna
förlofning eller Er person! Adieu, Monsieur le
Baron! (De Geer går.)

FJERDE SCENEN.

KONUNGEN (ensam, ser efter De Geer).

Han ger nog vika! — men skulle äfven jag
vara tvungen att gifva vika för adelns motstånd? Nej!
aldrig! Och hvad har jag nu vunnit med mina
våldsamma mått och steg mot adeln? Den framhärdar nu
mera än någonsin i sin hårdnackade gensträfvighet.
Hvad återstår väl då för mig, för att vinna mitt mål
— penningar, som jag maste ha, — annat än en ny
sakernas ordning, då lagarna tiga och maktspråk
tala! Sjutton år på thronen, och huru allt förändrats!
O! om jag kunde återvinna blott en skymt af den
inre tillfredsställelse, den lycksalighet, den stolthet,
som fyllde min själ vid mitt anträde till regeringen,
jag skulle vilja offra–––-Hvad?––––-Ingen-

ting! — Dylika chimérer sörjer man, men får icke
sakna dem! — Men ändå — då var jag lycklig;
mitt jag sammansmälte med Sverige! mitt hjertas enda
hopp och önskan var att lyckliggöra mitt folk! Jag
var öfvertygad, att jag och Sverige icke kunde vara
lyckliga annorlunda än gemensamt — och så var det
verkligen — ty ingendera blef det! — Jag hade upp-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 17:31:02 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/mp1789/0058.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free