Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fiender. De kunna ej leva tillsammans, utan på varandras
bekostnad. Sunda förnuftet börjar vanligtvis där
inbillningen slutar; det förra går alltid genvägarna, då det senare
tager den största möjliga omväg’. Det ligger en stor
sanning i dessa ord. Följaktligen måste mänskligheten vinna
på förnuftets seger över fantasien.»
»Onkel», utropade Olga häftigt, »är det möjligt, att på
fullt allvar tala så?»
»Ja visst, mitt barn, då man, som jag, icke är poet,
men du —»
Olga rodnade, och Ivar, som icke en enda gång vänt sig
till henne, sade nu med en viss ironi i tonen:
»Är fröken poetissa?»
Olga såg upp, häftade sina ögon på honom och svarade
med ett uttryck av sanning och värdighet:
»Onkel behagar skämta. Man är ju icke poet därför att
man fått en rörlig inbillning. Jag känner en varm sympati
för poeterna, det är allt.»
Det ironiska uttrycket försvann från Ivars läppar, och
han sade med vårdslös ton:
»Alla unga fruntimmer sympatisera med poeterna.» Han
vände sig nu till Constance med en fråga rörande Rom.
Några minuter därefter föreslog Stephana en promenad.
Aftonen var härlig, och förslaget vann allas bifall.
Olga hade vid början av promenaden fast beslutit att
göra närmare bekantskap med ingenjören. Den unga
flickan ägde en av dessa karaktärer, som utföra vad de beslutit,
trots alla hinder. Så även nu. När de gingo utför
verandans trappa, vände hon sig till Ivar med de orden:
»Vad tycker ni om trakten kring Kungsborg?»
Frågan var direkt ställd till Ivar och måste av honom
besvaras. Nog av, Olga förde så småningom konversationen
på andra ämnen, dem hon trodde skulle intressera honom,
och han fann sig ganska road av henne. Hans sätt var
likväl i högsta grad tillbakadraget.
»Det förundrar mig», yttrade Ivar en gång under deras
samtal, »att fröken icke åtföljt sin syster på resorna i
främmande länder. För ett så vetgirigt lynne som ert, borde en
sådan utflykt vara särdeles lockande.»
»Samma anmärkning som ni nu gör, ha flera av mina
bekanta förut gjort. Troligen är det en stor brist att jag
högst obetydligt intresserar mig för allt vad som ej är
svenskt. Det har ett par gånger varit fråga om att jag
skulle resa efter Constance, men blotta tanken på att lämna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
