Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym II.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
mer fåordiga, och till slut gingo de tigande vid varandras
sida.
Sedan Jacobo och Ivar om aftonen lämnat Kungsborg,
vände sig Olga till Stephana, frågande:
»Vad tycker tant om den unge ingenjören?»
»Bra. Det är en gosse efter min smak», svarade
Stephana; »ett barn av folket, som genom sig själv blivit vad
han är. Nå, huru behagar han min lilla Olga?» Stephana
klappade flickan på kinden.
Olga slog sina armar om Stephanas liv och utropade med
denna excentriska livlighet, som icke en gång Stephana
förmått borttaga, huru mycket hon arbetat därpå.
»Han förefaller mig som en dämon. Han tjusar mig,
och ändå skulle jag vilja avsky honom.»
»Barnsligheter, min kära Olga. Den unge mannen äger
ingenting dämoniskt och söker på intet vis intaga eller
tjusa.»
»Nej, det skall Gud veta. Ifall han och jag
sammanträffat förr, skulle jag tro att han hade något gammalt agg
till mig, sådant är hans uppförande.»
»Såsom ett folkets barn har han kanske en naturlig
obenägenhet för adeln.»
»Men icke rår jag för att jag är fröken», sade Olga
misslynt, »och nog är det bra hårt att folk skall fatta ovilja
för det man ej själv är skulden till.»
»Det ser ut som du fäste alldeles ofantlig vikt vid om
den unge mannen tycker om dig», inföll Constance.
»Ja visst, jag önskade av allt mitt hjärta att jag
behagade honom.»
»Men du har ju blott sett honom två gånger.»
»Nå, än sedan? Behövs det verkligen mer än att se en
människa en gång för att känna sympati?»
»Det vill säga, Olga behöver icke mer för att råka i låga.
Hon flammar i afton för ingenjören, men i morgon har
hon glömt honom för någon annan», sade Stephana. »Så
länge febern varar, önskar hon vända upp och ned på
världen för att bli omtyckt; men till all lycka brukar den
hastigt övergå.»
»Så tant talar!»
»Olga har således lätt att flamma?» frågade Constance.
»Ofantligt», försäkrade Stephana. »I det fallet haven I
stor likhet. Jag måste likväl medgiva att Olga överträffar
dig, Constance.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
