Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ödmjukt. Mosterns varnande brev stod för hennes minne,
hon ville icke reta grevinnan.
»Du kan icke, därför att du icke äger något att andraga
till din ursäkt?» Greven stöd framför henne med
korslagda armar.
»Nej, jag har ingenting att urskulda mig med.»
»Du erkänner dig då hava fällt dessa otacksamma
uttryck om grevinnan?»
»Ja.»
»På vad grund? — Är grevinnan icke god emot dig?»
»Nej», hade Sorenza velat utropa; men hon erinrade sig
Arthurs ord: »kom ihåg, att det är min mor.» Det i grunden
storsinta hos flickan tog ut sin rätt, och hon svarade:
»Grevinnan är god.»
»Nå, vad klagar du över?»
Sorenza gick fram till greven, sägande:
»Förlåt, vad jag sagt; jag var uppretad.»
»Icke mig är det, du skall bedja om tillgift, ty jag skall
ändå icke förlåta, förrän grevinnan gjort det. — Kan hon
ej ursäkta dig, så måste du bort härifrån.»
»Ack ja, låt mig komma härifrån; jag gör bara
förargelse», viskade Sorenza.
»Du vill således hellre bort än avbedja en förbrytelse?
Men därmed har du ej försonat det onda du gjort. Vet
du, vad din plats är? — På knä vid grevinnans fötter. Du
har djupt försyndat dig emot henne. Har du förstått mig?»
Sorenza förblev orörlig. Till faderns fötter hade hon
velat kasta sig, omfamna hans knän och bönfalla om att
få återvända till sin moster; men att på knä avbedja, att
hon blivit så ofta, så skoningslöst förödmjukad, däremot
reste sig den unga flickans stolthet och rättskänsla.
»Du ser ju, att Sorenza anser sig icke vara skyldig mig
någon ursäkt», inföll grevinnan.
»Hörde du icke, vad jag sade?» frågade greven.
Sorenza gjorde en rörelse för att gå fram till grevinnan; men
’kastade därvid trotsigt tillbaka huvudet. I detsamma föll
faderns hand med ett smällande ljud på flickans
blomstrande kind.
»Trotsa mig icke», utropade greven, »ty jag skulle då
krossa dig. Gå genast och avbed din otacksamhet.»
»Jag är icke otacksam», utropade Sorenza häftigt. »Jag
har velat älska alla omkring mig, och jag skulle ha varit
*så tacksam, så tillgiven, om man behandlat mig med väl-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
