Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
»Vilken skada! Den är så ypperlig, att man häpnar över
hennes stora talang. Tavlan föreställer Kristus då han
säger : låten barnen komma till mig. Ah! Den är alldeles
charmant, och detsamma sade professor Porry, som jag
träffade alla gånger, jag var uppe på tavelexpositionen.
När vi möttes där, brukade jag på skämt påstå, att han var
förälskad i tavlan, ty jag fann honom alltid sittande på en
stol framför densamma. Under det vi talade om den, lyste
lians ögon av liv och eld och hans läppar uttalade det
varmaste beröm. Apropå, har herrskapet råkat den älskvärde
.professorn?»
»Ja, i dag på morgonen», svarade grevinnan. Jenny hade
rest sig upp och gått att tömma ett glas vatten.
»Jag sammanträffade med honom, då jag gick hit. Han
ämnade sig på visit till fruarna Sturm. Ni veta kanske
icke, att han är nära besläktad med dem?»
»Han sade något dylikt i dag, då han hälsade på de där
fruntimmerna.» Grevinnan Eldelfeldt våndades och
kastade oroliga blickar på dottern.
»Jag tillrådde honom att förälska sig i den utmärkta
änkan.»
>Nå, vad svarade han då?» frågade Jenny.
»Han smålog, och påstod, att han var rädd att våga
försöket, emedan ett fruntimmer av så ovanligt snille icke var
någon lätt erövring. Jag för min del tycker just, att de
"båda artisterna passa förträffligt väl tillsamman; ty icke
går det an, att han väljer sig en profan hustru.»
Grevinnan X. kastade en blick på Jenny, Det låg något elakt i
.uttrycket. Den värda damen kände helt instinktmässigt,
att hon nu hade lyckan att uppvakta sina vänner med
något rätt obehagligt. Hon hade sig ganska väl bekant, att
Jenny skänkt professor Porry en i ögonen fallande
uppmärksamhet. Nu gladde det henne att få visa den
övermodiga, över sina företräden stolta kvinnan, att hon ändå
ej var en riktigt passande hustru för den hon önskade
be-khaga.
Grevinnan Eldelfeldt sökte flytta samtalet in på ett annat
område; men förgäves. Grevinnan X. hade fått i sitt
huvud att ej tala om något annat än Porry och fru Sturm.
Så t. ex. yttrade hon:
»Vad tycks? Fruarna Sturm bebo hela den andra
byggnaden, alldeles som ni båda den här. Man kan säga, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
