Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
min man foro upp till Stockholm, där jag tillbringade
vintern. René återvände, efter ett kort vistande därstädes,
tillbaka till Eksjö, blekare, dystrare och mera sluten än
någonsin.»
Mariquitta höll upp och lindade en trådända om fingret,
under det hon tankfullt blickade framför sig.
»Det var under ert vistande i London jag lärde kännaj
er», yttrade Arthur.
»Ja, det var sant; jag hade nästan förgätit det», återtog
Mariquitta och drog en lätt suck.
»Ni hade förgätit det!» utropade Arthur med en lätt
färgskiftning. »Jag åter skall aldrig glömma vår samman-;
varo där.»
Mariquitta räckte honom leende handen.
»Tack, tack!» Därpå reste hon sig hastigt upp, tilläg-l
gande helt muntert: »Nu kan jag slå vad om allt vad jagl
äger, att ni ännu icke besökt er mor.»
»Ännu ej», blev svaret.
»Vilken försummelse att så låta nyfikenheten behärska
er. Nu, sedan jag infriat mitt löfte, hoppas jag ni icke
ger mig skulden för att ha uppehållit er.»
»Det vill säga, ni önskar att jag går.»
»Jag önskar, att ni nu besöker er mor, för att sedan
hava rättighet att återkomma.»
Arthur reste sig.
»Apropå, jag räknar på er i morgon eftermiddag. Jag;
har då en liten bjudning för mina vänner här vid brunnen,!
och då får ni göra bekantskap med min styvmor. Akta er,
hon har en skarp blick, och ...»
»Jag fruktar henne icke», inföll Arthur och fattade Mari-I
quittas hand, kysste den med ett på en gång ridderligt ochj
ändå varmt uttryck, bifogande några avskedsord: varefter
han lämnade henne.
Mariquitta gick till spegeln och ställde sig framför den,
under det hon höll följande monolog:
»Jag är tjugutvå år och ändå icke älskad av min man.
Jag kunde vara lycklig, och likväl är jag det ej. Min man
frågar icke efter mig och detta sårar mig. Den som roar
mig mest förstår jag icke, och dessutom saknar hela
intrigen färg. Arthur Eldelfeldt är min tillgivne slav, och det
är icke nog pikant. Jag önskar hellre, att han vore mini
tyrann. Jag må plåga honom huru jag vill, med vilka nyc-f
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
