Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
riquitta stämplas såsom en lättsinnig kvinna, och vad värre
är, man börjar nu även viska om artisten Bencke. Detta
rykte skall ovillkorligen få ännu mera fart, sedan han
kommit efter hit.»
»Är han här?» frågade Sorenza med en röst, som lät
förunderligt stolt.
»Ja, han ankom i går afton, och i dag på morgonen,
medan du och Mariquitta ännu voro nere i brunnssalongen,
mötte jag honom i förstugan. Han hade varit och lämnat
sitt kort hos Mariquitta för att underrätta henne om sin
härvaro.»
»Nå, säg mig nu uppriktigt din tanke om Marquitta och
dessa herrar. Jag har under den vecka, vi varit vid X—
strand, icke kunnat bilda mig något klart begrepp om henne.
Hela min änketid skild från henne, har denna tid varit
för kort att upplysa mig om, vad hon är. Du åter, som de
senaste sex veckorna levat i hennes hus, bör kunna giva mig
en idé om såväl henne som de där herrarna. Är hon
förälskad i någon av dem?»
»Nej, hon tycker om att hava tillbed j are omkring sig.
Det smeker på ett behagligt sätt hennes egenkärlek, att
en man, så rikt utrustad både till sin inre och yttre
människa som gréve Eldelfeldt, fortfarande älskar henne, och
det roar henne. Hon låter honom också genom sina
tusende nycker rätt dyrt få betala lyckan att vara i hennes
närhet. Vad Bencke angår, retar han henne. Han är
artist, oförskämd, vacker och ganska originell. Mariquitta
är obetänksam och ger icke akt uppå, att då greve Arthur
visar henne sin tillgivenhet på ett grannlaga sätt, gör Bencke
allt för att låta världen tro, att han är favoriserad. Båda
kompromettera henne. Den ene uppsåtligen, den andre utan
att tänka därpå.»
»Den senare blir alltid lätt att avväpna, men den andre
däremot ganska svår», sade Sorenza och reste sig upp från
kaffebordet. »Det första man måste göra är att förmå
René komma hit. Felet är till stor del hans, som lämnar
sin unga hustru så där vind för våg. Var lugn, snälla
Marie; du skall få se, att jag icke blir någon lätt fisk att
handskas med för de där herrarna. Vi böra alltid tacka
Gud för att hennes fel endast består uti obetänksamhet och
brist på uppfattning av sina plikter. Det hade kunnat vara
något än värre. Jag har allt för fast tro på hennes goda
hjärta att icke hoppas det bästa.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
