Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 1 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värk är bestämdt nervös, och då vore det bäst att icke så
mycket sysselsätta sig med grefvinnan.»
»Jag är alldeles af löjtnantens tanke», försäkrade Aurore
leende.
Herrarne, som gått in till grefven, kommo ut tillbaka i
salongen, och major X— slog sig ned hos Lilie förklarande,
att han var sinnad prata bort hufvudvärken.
Oaktadt Lilie härvid gjorde en ganska ful min, måste hon
likväl finna sig i sitt öde, ty majoren var ej så lätt att
af-spisa.
Frigga lämnade därför sin plats hos den sjuke åt onkel
X— och satt tyst och arbetade. Det syntes, att Lilies
opass-lighet verkat oangenämt på henne.
Valentin yttrade: »Jag tror, att grefvinnan Eldau skrämt
bort frökens glada lynne.»
»Nära nog», svarade Frigga utan att se upp.
»I sådant fall blir hon tvungen att återgifva er det. Är
det hennes hufvudvärk, som bedröfvat fröken?»
»Det lidande, som framkallat den, pinar mig.»
»Ett lidande, som äger tårar och klagan inför så många,
är ej särdeles djupt.»
»Är det ni, som så yttrar er om hennef»
»Ja just jag kan säga det till er! Men lämnom detta.»
Han reste sig upp och tilläde: »Om fröken har verkligt
deltagande för grefvinnan Eldau, så sysselsätt er icke så
mycket med hennes hufvudvärk. Tro mig, ju mer hon därmed
upprör andra, ju värre blir den.»
Valentin gick fram till major X— och Lilie. Utan att
underrätta sig om huruvida grefvinnan mådde bättre
började han helt muntert att sekundera majoren i dennes
skämtsamma konversation. Efter en stund hörde man Lilie
hjärtligt skratta åt majorens och Valentins historier.
Sedan majoren och »hans löjtnant» sålunda hjälpts åt
att förströ den sjuka Lilie, öfvergaf henne den förstnämnde,
sägande, att han omöjligt kunde gå till hvila, så framt han
ej före supén fick sig ett parti whist.
När majoren aflägsnat sig, yttrade Valentin i förändrad
ton och med sina kalla, allvarliga ögon fästa på Lilie:
»Grefvinnan mår nu bättre. Försök att öfvertyga er
själf, att ni är fullkomligt återställd.»
»Och hvarför skulle jag göra det?» svarade Lilie häftigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
