Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Volym 2 ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stöd och hjälp ni blifvit. — Ni vet ju själf, att efter min
sons död är ni oumbärlig för oss alla.»
»Kapten D—, som jag rekommenderat, skall
fullkomligt ersätta grefven förlusten af mig. — Han är en man
med karaktär och kunskaper, sådana, att han kan fylla den
plats jag nu innehar.»
»Må vara, att han lika bra som ni skall sköta affärerna,
hvilket jag likväl betviflar, så har han icke i likhet med
er delat de sorger och pröfningar, som hemsökt mig. —
Ni är icke blott en förvaltare, utan äfven något vida mer,
en vän till mig och min familj, och därtill en sådan, som
man icke så lätt återfinner. — Därför, herr löjtnant, ber
den siste Harthon er att icke öfverge honom. — Han har
bjudit er hvilka världsliga fördelar ni kan önska; men ni
har afslagit alla hans anbud. Nu ber han er stanna, skall
ni äfven afslå hans bön?»
»Jag kan endast på ett sätt visa grefven min erkänsla»,
sade Valentin med djupt allvar, »och det är genom att
vara uppriktig. — Jag skulle tjäna er troget till min död,
med en sons tillgifvenhet och en väns trofasthet, så verklig
är min högaktning för herr grefven; men nu kan j ag det
icke, emedan jag älskar er dotter.»
Grefve Harthon satt i soffan. Vid dessa ord reste sig
den gamle ädlingen, som hade man tryckt på en fjäder.
Han kastade hufvudet tillbaka med en stolt rörelse och
fäste sina stora klarblå ögon på Valentin, liksom han haft
svårt att tro sina öron.
Valentin märkte af den mörka flamma, som flög öfver
grefvens panna, att han ansåg Valentins förklaring som en
förolämpning, och därför tilläde han, utan att gifva grefven
tid att yttra något: »Af hela min själ älskar jag fröken
Frigga; men, herr grefve, lika omöjligt, som ni anser det
vara att kunna skänka er dotter åt en ofrälse, lika
omöjligt förefaller det mig att äkta en flicka af börd. Jag
lämnar därför min plats, emedan jag icke så obetingadt litar
på mitt förstånd och mina principer, att jag icke fruktar,
att känslan skulle kunna öfverrumpla dem. — Jag ämnar
gå i fransk krigstjänst och skall icke förr återvända till
Sverige än jag med fullkomligt kallt blod kan återse fröken
Harthon. — Nu har jag sagt er alla de skäl, som tvinga
mig afslå alla edra ädelmodiga anbud. — Jag behöfver
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
