Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Femtonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och visiter, skaffande sig nya vänner, utvidgande och
befästande sin popularitet och förtjusande, förvånande alla med
sina underbara musikaliska prestationer; då och då förhöjde
de intrycket genom att giva prov på vad de kunde
åstadkomma i annan riktning, visande de sällsynta och
förunderliga färdigheter av mångahanda slag, som de hade på lager.
De voro så belåtna, att de gjorde den föreskrivna trettiodagars
anmälan, första steget för förvärvande av borgarskap, och
beslöto att sluta sina dagar på denna angenäma plats. Detta
var höjdpunkten av allt. Den förtjusta befolkningen reste sig
som en man och applåderade; och då tvillingarna anmodades
att uppställa sig som kandidater vid det stundande
stadsfullmäktigevalet, kände sig den allmänna tillfredsställelsen
fullständig.
Tom Driscoll gladdes ej åt detta; det tog djupt och
gjorde ont hela vägen in. Han hatade den ene tvillingen,
emedan han sparkat honom, och den andre emedan han var
den sparkandes bror.
Emellanåt undrade folk över att ingenting hördes om
inbrottstjuven eller om den stulna kniven eller det andra rovet,
men ingen var i stånd att kasta något ljus över den saken.
I det närmaste en vecka hade gått, och alltjämt förblev
saken ett omtvistat mysterium.
På söndagen råkades stadsfiskal Blake och
Pundhuvud-Wilson på gatan och Tom Driscoll slöt sig till dem tids
nog för att hjälpa dem börja sitt samspråk. Han sade till
Blake:
»Ni ser inte kry ut, Blake; ni ser ut som om ni vore
ledsen över något. Har någonting gått på tok i detektivbranschen?
Jag tror, att ni med fog och med rätta gör anspråk på ett
ganska gott anseende på det området, eller hur?» — vilket
kom Blake att känna sig välvillig och visa det; men Tom
tillade: »... för att vara en landsortsdetektiv», vilket kom
Blake att känna sig på det rakt motsatta sättet och ej bara
känna det, utan också förråda det i sin röst:
»Jaha, herrn, jag har ett visst anseende, och det är lika
gott som någon annans i yrke till på köpet, från landsorten
eller inte.»
»Å, jag ber om ursäkt; jag tänkte inte såra. Vad jag
skulle till med att fråga var bara om den gamla kvinnan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
